Armstrong, som i torsdags i samma intervju erkände att han byggt sin karriär på prestationshöjande preparat, sade att han inte var säker på att han förtjänade det "dödsstraff" som han anser att livstidsavstängningen innebär.

– Jag älskar att tävla. Det är det jag gjort hela mitt liv. Om inte Tour de France, så finns det mycket annat jag skulle kunna göra.

– Jag vill gärna springa Chicago maraton när jag är 50 år gammal, men det kan jag inte, sade 41-åringen.

Han "beklagar djup" att han dopade sig i så många år och han ångrar och skäms över alla lögnerna. Men han förnekar att han försökt muta andra cyklister och den amerikanska antidopningsbyrån Usada.

Det mest förödmjukande ögonblicket, säger han, var när han ombads lämna ordförandeskap och styrelseuppdrag i cancerstiftelsen Livestrong som han grundade 1997.

– I det första samtalet i oktober blev jag uppmanad att dra mig tillbaka som ordförande i organisationen. Ett par veckor senare kom nästa samtal där de sade: Du måste överväga att dra dig ur helt, för din egen skull.

Sedan var det sponsorerna. Först backade Nike, som i åratal stött Armstrong med miljontals dollar.

– De andra följde efter. De ringde en efter en, säger han.

Armstrong säger att han genom att dopningen avslöjades har förlorat minst 75 miljoner dollar i framtida sponsorintäkter.

I intervjun talar han också om hur svårt det var att berätta för de fem barnen och resten av familjen att dopningsanklagelserna var sanna. Den 13-årige sonen hade hela tiden i skolan och i sociala medier försvarat sin pappa.