JUST NU: AIK vinner SM-guld

För några veckor sedan sågs SM-guldet som en formalitet, något AIK skulle defilera hem tack vare det betydande försprånget som tabelletta.

Verkligheten ville något annat.

Guldfrossan slog till och in i det sista utmanade IFK Norrköping. När Simon Skrabb vinklade in Norrköpings ledningsmål mot Häcken blev det plötsligt tyst i det annars kompakt högljudda sjungandet bland tusentals AIK-supportrar på Guldfågeln arena.

I det läget hade ett segermål för Kalmar räckt för ett sensationellt SM-guld åt Norrköping.

Då rörde sig Jansson mot Tarik Elyounoussis frispark, vinklade ned pannan bollen mot Lucas Hägg Johanssons vänstra stolpe.

Minut 45.

0–1.

Guldmålet.

– Bollen kom jädrigt bra från Tarik, tror jag. Jag fick en touch på bollen och den sitter bra där i hörnet.

– Helt underbart, sade Jansson till C More.

Storyn om Jansson och hans säsong är egentligen för bra för att vara sann, en sådan där sak som inte längre händer – eller åtminstone väldigt sällan händer.

Men den ger andra hopp, alla andra talanger som bär på en vilja och begåvning. Försvararen erbjöds en andra chans – och tog den.

Jansson, 27 på torsdag, hade gett upp planerna på en elitkarriär när han inte lyckades i Häcken som ung. I stället flyttade han hem till Bengtsfors, lirade i division 4 och 5 med kompisarna innan han för tre år sedan värvades till Oddevold. Där laddade han i vintras för säsongen i division 1.

Men då var han redan fångad i AIK:s breda scoutingnät och blev plötsligt aktuell när legendaren Nils-Eric Johansson plötsligt diagnosticerades med hjärtproblem.

Lagkaptenen tvingades lägga av tvärt.

I Uddevalla packade Jansson, skrev på tvåårskontrakt den 3 april och sedan dess har han varit Norlings val till vänster i försvaret. Sju månader senare tillhör han den rätt begränsade skara fotbollsspelare som har ett SM-guld.

Det hade räckt med en poäng för att säkra guld nummer 12.

Daniel Sundgren och Oscar Linnér saknades helt på grund av skador, Sebastian Larsson började på bänken och Enoch Kofi Adu och Kristoffer Olsson var avstängda. Fem ordinarie spelare.

Det var hängslen och bälten på, ängsligt, försiktigt och inte alls en fotboll som klär en svensk mästare.

Men ändamålen helgar medlen.

Panajotis Dimitriadis följde Rasmus Elm, i en snudd på en klassisk punktmarkering. Så stor och stark var respekten för allsvenskans mest begåvade centrale mittfältare. Och det med all rätt. Elm borde gett Kalmar ledningen, men valde obegripligt att inte avsluta när han fick ett jätteläge vid 0–0.

Dessutom var Elm ytterst nära att kvittera med en av den första halvlekens sista sparkar.

Med Janssons ledningsmål i ryggen – och mot ett Kalmar som inte vänt en match på evigheter – spelade AIK av de sista 45 minuterna fram till det efterlängtade mötet med Lennart Johanssons pokal.

Henrik Skiöld/TT