Guldboll nummer tre och historisk vinnare.

Frågan är inte när Zlatan Ibrahimovic hämtar nummer fyra.

Utan den här:

Hur många guldbollar samlar han på sig innan karriären är över?

Ingen enskild spelare har så påtagligt dominerat svensk fotboll som 27-åringen, han som sparkade sig bort från betongförorten Rosengård och hela vägen till Milano och världsberömmelse.

Ingen annan svensk spelare är i närheten av hans bländande lyskraft. Ibrahimovic står så tydligt i en klass för sig att det är lika bra att vänja sig.

– Nu är man ensam på topp. Det är det gamla vanliga, jag tackar spelarna jag spelar med, tränarna i klubblaget och i landslaget och sedan är den största tacken till min familj som är med mig i 24 timmar, de stöttar mig och ger mig all kärlek jag behöver, sade Zlatan i sitt tacktal.

Lite senare:

– Det kommer nog att ta 20 år innan jag fattar hur stort det här är. Nu får jag höja ribban och hoppas på en guldboll till.

Jodå, han kommer att få Guldbollen igen.

Och igen.

Titeln Årets forward, han vann även den i Globen, lär också ingå bland prenumerationerna.

Varför?

Främst därför att Ibrahimovic fortsätter att utvecklas. Trots att han redan ses som en av världens främsta spelare är han ännu inte den färdiga produkten.

Slipper han skador...vem vet hur långt han når?

– Den dag jag slutar att utvecklas kommer jag att lägga av, sade han redan långt innan han fick sin första guldboll, den han lät skådisen och vännen Mikael Persbrandt hämta 2005, när Zlatan hade förhinder alternativt inte lust att komma till Stockholm.

Just den orubbliga viljan att hela tiden ta ytterligare steg tillskriver han sin far. När det tog emot, när han tappade lustan fanns han där, Sefik.

– Han har alltid trott på mig och stått bakom mig. Han har gett mig sådana kommentarer som : ”Fortsätt köra, du kommer att få de bästa troféerna som finns att få. Han är den som pushat mig och styrt mig i rätt riktning, säger Zlatan i en intervju med Aftonbladet.

Men mest av allt är han förstås sin egen lyckas smed. Ibrahimovic har alltid gått sin egen väg och likt andra som kompromisslöst kör sitt eget race har även han råkat demolera en och annan relation på färden.

I Zlatan Ibrahimovic värld är respekt inget man bara får utan något man måste förtjäna. Det tog tid för honom att bli just accepterad och respekterad. Därför slösar han inte i onödan med att acceptera och respektera andra.

Starka auktoriteter verkar få ut det bästa ur honom. Därför är det inte konstigt att Ibrahimovic hyllar José Mourinho som den bäste tränare han haft. Mourinho vacklar inte, velar inte. Han är konsekvent, tydlig och mest av allt är han skicklig.

Zlatans enorma prestationer i Inter den senaste tiden – allt kryddat med de magiska målen mot Palermo i lördags – stärker ytterligare hans särställning som Sveriges främste fotbollsspelare.

– Jag är dubbelt bättre än jag var när jag fick Guldbollen 2005. Jag ska försöka bli så komplett som möjligt och hela tiden utvecklas.

Med Mourinho jagar han sitt tredje raka ligaguld. Med Mourinho fortsätter förfinandet, sökandet efter perfektion.

Det kanske inte redan nu räcker till France Footballs ”Ballon d'Or” (delas ut i december) eller Fifa-titeln som världens bäste 2008 (delas ut i januari).

Men med tiden. Med tiden.

Och att få Fotbollskanalens hederspris av självaste Pelé satt nog inte så dumt så länge.

Henrik Skiöld

TT