Jan Hansson: "Orättvisa skattevillkor"

Som när det gäller fotbollsspelares lönevillkor. Ni förstår varför våra stjärnor flyr till Danmark.

Ja, stjärnor och stjärnor förresten. Även andraklassens allsvenskar finner i dag ett inkomstmässigt Klondyke på andra sidan sundet.

Att kvalitetsspelare som Johan Wiland tar chansen att flytta utomlands är begripligt. En landslagsprövad målvakt förtjänar förstås att göra sig en rejäl hacka på sitt idrottande.

Men varför just Danmark?

Skälet kallas forskarordningen. Denna grannlandets regel innebär att utlänningar får skattelättnader om deras specialkompetens gagnar landet. Till kategorin hör fotbollsspelare lika väl som hjärnforskare, om månadslönen är högre än 67 000 danska kronor.

Under tre år slipper de undan med cirka 30 procent i skatt. Jämför det med 52 procent för folk som tjänar minst 300 000 i Sverige.

Med motsvarande bruttolön i Danmark får gästarbetaren behålla 60 000 mer varje månad.

Inhemska danska spelare betalar skatt ungefär som hos oss. Det gör dem betydligt dyrare att kontraktera. Därför föredrar många klubbar exporter från Sverige.

På den här sidan om bron finns inga jämförbara fördelar. Den svenska artistskatten gäller blott sex månader och är föga tillämplig i fotbollssammanhang.

Elitklubbarnas organ föreningen svensk elitfotboll (SEF) har försökt agera i frågan. Framställan slutade med ett blankt nej från regeringen. Svaret blev att låg- och medelinkomsttagare prioriteras i skattehänseende.

Det går förvisso att känna sympati för ur en allmänmoralisk synvinkel. Trots skattetrycket är proffsidrottare knappast någon utsatt grupp i samhället

Problemet är att mängder av svenska hockey- och bollspelare försvinner till Danmark, där även damhandbollen är penningstinn.

För att tala formellt EU-språk har Danmark skaffat sig en snedvriden konkurrensfördel gentemot Sverige. I andra sammanhang är Bryssel-högkvarteret raskt att fingra på idrottsliga regler.

Kanske läge att göra det även här.

Möjligen står hoppet att finna hos regeringen i – Danmark!

Klubbarna i SAS-ligan finner nämligen olyckliga följdverkningar av skattelagen. Den massiva invandringen har lett till att allt färre egna spelare får chansen.

Talangbristen syns tydligt i danska landslaget. Under storhetsåren på 80- och början av 90-talet bestod det av stjärnor från stora proffsligor.

Antalet utlandsproffs räknades i hundratal, jämfört med något fåtal svenska exporter. Sedan dess har pendeln svängt rejält.

Inte minst Elfsborg är utsatt för danskarnas flitiga inköpslust.

Samuel Holmén gör succé hos FCK:s hetaste konkurrent Bröndby, dit nu även gamla klubbkamraten Jon Jönsson anlänt.

Andreas Klarström lyckas fint som omsmolad back i Esbjerg. Där var Fredrik Berglund under några år firad skyttekung.

Men flitigast med plånboken är förstås mäktiga FCK. Tack vare Parken finns där resurser som ingen svensk klubb ens kan stava till.

Elfsborg inhöstar tio miljoner för Wiland. Den övergångssumman kan ses på olika sätt.

Han stannar kvar i Borås säsongen ut och pengarna är dubbelt så stora som det rumänska Cluj ville betala i vintras.

Å andra sidan kommer FCK att kräva mycket mer om Sveriges EM-målvakt flyttar vidare till en större liga.

Det kan känns lite kymigt.