Ett stort tennishjärta har slagit sitt sista slag

79 år gammal avled den före detta tennisstjärnan från Borås i sitt hem i Kalifornien.

– Han kommer att saknas mycket i svensk tennis, säger tennisprofilen Björn Hellberg.

Efter en tids sjukdom gav en av Borås största idrottsprofiler genom tiderna upp i onsdags i hemmet i USA.

Där har han bott i många år och hade en stor familj och ett nytt liv. Även om han i Borås tidning i juni 1997 slog fast:

– Boråsare är jag född, boråsare är jag och boråsare förblir jag.

Davidson, som skulle ha fyllt 80 år den 13 juli var den förste svensk att vinna en Grand slam-titel – Franska mästerskapen 1957.

Samma år nådde han semifinal i Wimbledon och rankades då som trea i världen. Under hela 1950-talet tillhörde han världens tio bästa tennisspelare.

– Hans betydelse för svensk tennis kan inte nog understrykas. Han var en riktig pionjär och eldsjäl – en banbrytare. Jag har känt honom mycket väl i 50 år, säger Hellberg som noggrant räknar upp alla de meriter Davidson skaffade sig.

1958 vann Davidson dubbeltiteln i Wimbledon tillsammans med Ulf Schmidt. Han har även segrat i Swedish open och spelade hela 86 Davis cup-matcher under den blågula fanan.

Efter karriären var han en initiativtagarna till Stockholm Open, som startade 1969, och var ett tag landslagsledare för de svenska damerna.

Däremellan och efteråt hann han också skapa en hel del debatt. Davidson hade starka åsikter om det mesta och skaffade sig både lojala vänner och ovänner.

– Han var en oerhört intensiv, nästan översvallande människa. Entusiastisk i allt. Han skapade debatt och var väldigt konservativ i sitt tänkande kring tennis. Som spelare var han en av de största kämpar jag sett. Utan tvekan var han den fjärde bästa spelare svensk tennis har haft, säger Hellberg.

I fjol valdes Davidson in i tennisens Hall of fame.