Drömmer om nya höjdare

– Tänk om det åter kunde bli elithandboll i stan medan man lever, funderar han.

Alla som någon gång passerat eller råkat slinka in på systembolaget på Allégatan känner till den outslitlige Borås HK-kämpen. I regn och solsken sitter den gamle stormålvakten där på sin rullator med en bunt bingolotter i näven.

Det började 1991. Sedan dess har Larsson dragit in minst 100 000 kronor om året åt föreningen.

Inte en enda veckas försäljning har Gösta Larsson missat. Ett år var han sjuk i fyra månader. Det drabbade inte klubben eftersom bingolotto hade semesterstängt.

Larsson gnäller aldrig över sina ideella arbetsförhållanden, men en sak retar honom:

– Prishöjningen på lotterna är onödig. I lågkonjunkturen drabbar den särskilt äldre människor. De är sparsammare än ungdomarna och mer roade av att spela bingo.

Under Loket Olssons storhetstid i TV 4 krängde Gösta Larsson ofta 400 lotter i veckan . Sedan sjönk intresset dramatiskt, ända ner till 100 med Rikard Olsson vid mikrofonen.

Sedan Lotta Engberg tog över har försäljningen och TV-tittandet vänt åt rätt håll. Nu får ”systembutiken” ut 160 lotter i veckan.

Samma positiva tendens är det inom handbollen i Borås. Gösta Larsson gläds åt den senaste tidens framgångar.

Han har liksom lite perspektiv. Det började redan 1942.

– Vi fick en underbar lärare på Caroliskolan, Assar Duregård. Han vann SM i höjdhopp och hade spelat handboll för Uppsala Studenter.

– Vi smågrabbar visste inte vad handboll var, men han fick oss intresserade.

En av de mest hängivna blev just Gösta Larsson. Under hans första tid som duktig målvakt höll handbollen till i I 15:s smala gymnastiksal. Innan matcherna fick några spelare åka och hämta bänkar som publiken skulle sitta på. Utrymmet var så trångt att åskådarnas fötter hamnade inne på plan.

Omklädning skedde i ett hus strax intill. Ibland fick spelarna pulsa genom snö i gymnastikskor på väg mot hallen.

– Så alla förstår att det var ett lyft när Boråshallen blev klar 1957, säger Gösta Larsson. Den tillhörde då Sveriges bästa – och gör det fortfarande.

Första tävlingsmatchen i den nya arenan spelades 3 mars. Allsvenska mötet IFK Borås-IFK Malmö slutade 20–21 – inför 3 293 åskådare!

Handbollen i stan höll länge hög kvalitét. Kvantiteten var minst lika imponerande. En period fanns det nio klubbar: Knallarna, Ymer, I 15, Polisen, KFUM, IFK, Borås IK, Elfsborg och SMU. Den sistnämnda hette tidigare GF Fritihiof och var Borås första allsvenska handbollslag, en säsong på 30-talet.

Gösta Larsson spelade två säsonger för IFK och flyttade sedan till KFUM. Båda klubbarna nådde upp i högsta serien, dock aldrig samtidigt.

– Någon riktig rivalitet var det inte. Så det gick lätt att byta förening, minns han.

Under 60-talet kom de riktigt stora framgångarna. Först att lyckas fullt ut var IK Ymers damer. 1962 blev de svenska mästare, med 43-åriga Reine Odén som anförare.

Samma årtionde blev också KFUM-herrarnas. 1965 tog klubben SM-silver med stjärnor som Kjell Jarlenius, Benny Hardman och Olle Minell.

– Jarlenius är den bäste handbollsspelare vi haft i Borås, tycker Gösta Larsson. Dessutom var han en rolig filur.

1971 spelade KFUM cupfinal mot Hellas. Bingolotto-Loket Olsson dömde inför 2 680 åskådare. De sista minuterna hoppade Gösta Larsson in, dock utan att kunna hindra en Stockholms-seger.

Det var hans sista insats i KFUM-målet. Långt senare senare hoppade han in i tre matcher för KFUM Ulricehamn, 48 år gammal!

Sedan dess har han följt några mörka decennier för handbollen i Borås. Efter den resultatmässigt misslyckade fusionen 1984 kan nya framgångar vara på gång.

– Tänk om vi kunde få hit Ljubomir Vranjes, säger Gösta Larsson med något drömskt i blicken.