Davies ångrar inte tiden i Borås

BT bestämde träff i Glasgow och mötte en fortfarande liten lirare som nu blivit så stor att han varit manager i Premier League.

Tjusiga Hotell Hiltons lobby lyser upp ett för dagen grått Glasgow.

Billy Davies, 44, lämnar Land Rovern utanför ingången, borstar av några regndroppar från den mörkblå kavajen, hälsar vänligt och slår sig ner i en clubfåtölj i mörkt mjukt skinn på den jättelika heltäckningsmattan.

Han ler glatt när han ser sig själv, 22 år yngre, jubla på en svartvit bild från 1987.

– Så roligt, jag har inga bilder hemma från tiden i IF Elfsborg. Jag har bara många minnen här i hjärtat, säger han och slår sig nätt för bröstet.

– Jag gjorde väl bara ett mål i Elfsborg, och det är fångat på bild...

Minns du målet?

– Njae, vilka var det nu vi mötte...?

Brage, förlust med 2–1. – Ja, just det. Brage var det. Du vet, jag var ung när jag var i Elfsborg, men det var ändå mycket utvecklande för mig. En väldigt bra utbildning. Tänk den långa försäsongen som ni har i Sverige och jag kunde träna tre gånger varje dag.

Vad minns du mer av tiden?

– Av Borås minns jag inte så mycket. Jag och frun spelade en hel del tennis i tennishallen och sen gick vi i skola och försökte lära oss svenska.

– Så lite svenska kan jag prata, säger han – på svenska och skrattar.

Men sportsligt var det ingen rolig tid i Elfsborg för Billy Davies som höll till på mittfältet under tränaren Sven Anderssons befäl.

Laget lyckades bara skrapa ihop tre segrar på hela säsongen (se mer i faktarutan bredvid) – och aldrig någonsin har Elfsborg tagit färre poäng i allsvenskan.

– Ett problem som vi hade var att vi inte fick gruppen att bli en enhet. Vi hade mycket talang, men det var något som inte stämde. Sen mötte vi många riktigt bra lag i serien, som Malmö FF och IFK Göteborg (som Elfsborg ändå lyckades besegra det året) – och sen minns jag också att jag spelade mot Anders Limpar.

Socialt var det inte heller så lätt.

Billy Davies fru trivdes inte i stan och saknaden efter familjen och vännerna i Skottland var stor.

Det i kombination med att Elfsborg åkte ur allsvenskan gjorde att den lille kvicke mittfältaren valde att flytta hem igen.

Vilken är karriärens höjdpunkt?

– När vi senare i Motherwell mötte Dortmund i Europacupen, det året som för övrigt tyskarna vann finalen. En annan höjdpunkt är cupfinalen med Rangers 1983 inför 90 000 på läktarna.

– Men inget slår när jag var manager i Derby och gick upp i Premier League.

Billy Davies valde som 33-åring att sluta spela i Motherwell för att i stället bli lagets manager (efter att ha varit spelande manager i en säsong).

– När styrelsen ville ha mig var det bara att ställa upp. Det var en ära för mig. Jag var väldigt ung, faktiskt den yngsta någonsin i skotska högstaligan, och jag hade 3,5 väldigt bra år som manager i Motherwell.

Hur är du som manager?

– Typiskt skotsk. Jag är eldig, gillar disciplin. Mitt motto är ”those who care will be cared”. Jag gillar folk som visar respekt – om det såväl handlar om skoputsaren, busschauffören eller managern. Alla ska respektera varandra.

Han flyttade till Preston där han under två år tog laget till kval till Premier League – trots en mycket begränsad spelbudget.

Han kunde ha valt Charlton (det kändes inte rätt, menar han) men flyttade vidare till Derby som precis hade tillsatt en ny styrelse och där det utlovades en storsatsning. 55 miljoner pund för att nå Premier League inom tre år.

Redan första året var Billy Davies och Derby där.

– Målet mitt första år i Derby var att få stabilitet i klubben, men plötsligt var vi i Premier League. Det blev ett problem för oss.

Visserligen fick klubben in 100 miljoner pund på att flyttas upp – och publiksnittet höjdes från 25? till 33 000.

– I våra souvenirbutiker sålde vi slut på allting och det var ett enormt intresse – men klubben var inte redo. Vi hade för kort tid att förbereda oss.

När dessutom inte Billy Davies fick tillgång till så stor spelarbudget som utlovats – blev säsongen en mardröm.

Efter bara en seger på de 14 första matcherna fick Billy Davies (som dessutom hade gått ut och kritiserat styrelsen)? i november 2007 lämna Pride Park och Derby.

– Samma dag som BBC Sport ringde mig och sa att jag hade blivit utsedd till årets coach fick jag sparken, eller vad man nu ska kalla det. Ett lustigt sammanträffande... Min tid var ute, men jag tycker inte att jag fick en rättvis chans.

Han tystnar, lutar sig tillbaka i fåtöljen och lyssnar på? de panflöjtstoner som kommer ut från högtalarna i taket.

– Tyvärr måste du ha ekonomiska muskler för att kunna konkurrera i toppfotbollen. Det är bara så.

Som i Skottland. Kan något lag någonsin rå på Celtic och Rangers?

– Nej, det tror jag inte. De spelar i en egen division. Men det är likadant i England där du har fyra lag som dominerar år efter år. Och i Italien. Pengar styr allt.

Efter att Billy Davies lämnade Derby har tidningarna spekulerat i en framtida anställning. Först nämndes han som tänkbar skotsk förbundskapten, men även klubbar som Leicester och Everton (som assisterande till David Moyes) har varit uppe.

Så här säger han själv:

– Jag känner att jag inte på långa väga är klar med Premier Legaue, och inom två månader har det nog hänt en hel del på jobbfronten.

Som vadå?

– Jag har precis tackat nej till två klubbar. Jag kände efter Derby-tiden att jag behövde tid med min familj.? Jag hade knappt sett mina två barn på 5,5 år och inte min fru heller – så nu lovade jag dem hundra procent maj månad ut. Från och med juni lyssnar jag på klubbars erbjudande igen, men det måste kännas rätt. Klubben måste vara villig att satsa.

Kan du tänka dig Sverige igen?

– Absolut, jag hade gärna kommit tillbaka. Jag gillar svenskar. De är ärliga och jobbar hårt för varandra.? Jag pratade faktiskt med Olle Nordin (tränare i Jönköping Södra) för ett par veckor sedan. Vi hade en bra konversation om svensk fotboll och svenska spelare.

1987 är året som många elfsborgare vill glömma.

Men för Billy Davies har säsongen för alltid satt sina spår.

– Jag är mycket tacksam för den tiden.