Därför har tjejerna ingen Zlatan

FOTBOLL BORÅS

Svensk fotboll har nämligen inte lyckats fånga upp invandrartjejerna.

– Som jag ser det är det en stor kulturell och samhällsfråga att alla som vill hålla på med fotboll skall få det, säger före detta förbundskaptenen Marika Domanski-Lyfors.

Hon är ansvarig för den svenska spelarutvecklingen på tjejsidan. Med en pappa från Polen är hon dessutom en av få med utländskt påbrå som slagit sig fram inom damfotbollen.

En av mycket få. I fjol spelade 150 tjejer landslagsfotboll i Sveriges olika flick- och damlag. Bara fem av dem hade utländskt påbrå.

Faktum är att bara tre tjejer med utomnordisk bakgrund någonsin har spelat i A-landslaget.

En av dem är Eva Zeikfalvy (ungerskt påbrå). Hon tror att en förändring är på gång.

– I Malmö – där jag bor – börjar man satsa mer på tjejfotboll i invandrartäta områden, säger hon.

Malmö FF:s spelare har till exempel gått runt i skolor i Rosengård. Där funkar herrlandslagets stjärnor som förebilder. Fast visst behövs det en tjej-Zlatan.

– Det kommer, säger Zeikfalvy – som dock medger att hon inte tänkt så mycket på problemet.

Mona Najib, allsvensk spelare i Bälinge, har däremot funderat mycket över avsaknaden på invandrartjejer i dam- och flicklandslagen.

– Det är synd, för det speglar inte det svenska samhället av idag, säger hon.

Najib har marockanska rötter, och tillsammans med klubbkompisarna Yolanda Odenyo (Kenya) och Nera Smajic (Bosnien) har hon åkt runt i skolor i Uppsala för att försöka integrera invandrartjejer i det svenska samhället genom idrotten.

– Vi hade en unik situation med tre invandrartjejer på allsvensk nivå här i Bälinge, förklarar hon.

Projektet kallas Yomone och har pågått i tre år.

– Det har varit positivt, och jag tror att vi har fått några tjejer att börja spela. Men jag skall vara ärlig och säga att det är ett svårt och tungt arbete. Jag tror inte att vi kommer att få någon explosion, säger Mona Najib.

Ett problem har varit att många invandrarfamiljer kommer från kulturer där tjejer inte aktiverar sig alls. Det finns inget förbud mot idrottande, men heller ingen stöttning.

För att visa för föräldrar hur mycket de själva kan vinna på att barn idrottar har Mona tagit med sig sin pappa till föräldramöten på skolor.

– Informationen tas emot lättare om han får berätta själv. Och en gång pratade han arabiska med flera föräldrar, det var bra för då raserade han en språkbarriär, säger Mona.

OBS. Texten är från juni 2006.