Lång resa mot en plats i solen

– På den vägen är det, säger Niclas Wilhelmsson och Klas Karlsson som i dag styr Sveriges i särklass bästa innebandylag, Warbergs IC.

Varberg ligger fortfarande i turistmässig vinterdvala. Flanörerna är få, och trots årets hittills varmaste dag, rejält påpälsade. Sommarparadiset väcks bara till liv då och då under vinterhalvåret. Det är när innebandylaget spelar matcher.

Innebandy är hett i Varberg, riktigt hett.

– Välkomna till Guldstaden, hälsar Niclas Wilhelmsson när vi letat oss ut till stadsdelen Breared ett par kilometer söder om centrum.

Det är här han bor tillsammans med hustrun Malin och de tre döttrarna. Bäste kompisen sedan barnsben, Klas Karlsson, bor 300 meter bort i samma område tillsammans med fru och två barn.

De båda Öxabäckspojkarna flyttade till Västkusten samtidigt som de värvades till Warbergs IC inför säsongen 1995/96.

Tillsammans hade de som spelare stor del i att innebandy blev en allmän angelägenhet i Varberg.

Tillsammans har de som ledare skapat en hausse som aldrig tidigare skådats.

Tillsammans ska de se till att Varberg även i framtiden förblir innebandystaden nummer ett.

Niclas som marknadsansvarig, Klas som sportchef.

– Jag ringer till Klas, han hade mycket att göra på jobbet men lovade att komma hit ett par timmar, säger Niclas. Det är bra att ha med honom, han är som ett levande uppslagsverk.

Klas kommer. Niclas ber polaren om hjälp. Efter några minuter kommer de tillbaka, kånkandes på varsin flyttkartong. Båda visar sig överfulla med gamla tidningsklipp, innebandymagasin, kasettband innehållande radiointervjuer, programblad, statistik, seriesammansättningar?

Det är Niclas som är samlaren. Här finns hela karriären och mer därtill samlad.

Det tidigare så rena vardagsrumsgolvet fylls snabbt av lådornas innehåll.

Det blir en nostalgisk stund. Niclas försjunker i svunna tider samtidigt som han läser och bläddrar.

– Minns du Öxabäcks första seriematch någonsin, frågar Niclas.

– 1987, vi spelade borta mot Kristineberg och vann med 5–3.

Svaret kommer blixtsnabbt från Klas, med tillägget:

– Tidigare samma dag hade vi spelat fotboll och fixat serieseger i sexan genom 1–1 mot Öxnevalla.

Då handlade det om både fotboll och innebandy hemma i Öxabäck.

Det var Klas och Niclas som tillsammans med Patrik Bengtsson och Ulf Hasselgren i de tidiga tonåren startade innebandyn i den lilla byn.

– Vi fick vara i gymnastiksalen på fredagskvällarna för att spela bordtennis. Men så mycket bordtennis blev det inte eftersom vi lyckades få tag på gympalärarens innebandyklubbor, säger Klas och skrattar.

Killarna nöjde sig inte med fredagar.

– Min mormor jobbade i skolmatsalen. Inför varje helg lånade jag hennes nyckel med förklaringen att jag glömt läxböckerna. Sedan var det bara att lira. För att försäkra oss om att kunna spela hela helgerna hakade vi upp fönstren och smet sedan in den vägen, berättar Niclas.

Det var då och där i den knappt tio meter långa salen som grunden till såväl landslagsspel, SM-guld, EM-guld, VM-guld som Europacupsegrar lades.

Samtidigt med eget spel fungerade Klas och Niclas som styrelseledamöter, och jobbade hårt för att få igång verksamheten. Från den där första seriematchen i division III, som Klas minns så väl, bar det rakt upp i högsta serien, division I.

– Vi hade stora planer på att ta SM-guld med Öxabäck. Men så svek ju han, säger Niklas och pekar på polaren.

Ett av dåtidens storlag, Sjöstad från Karlstad, lockade Klas 1991. Niclas blev kvar hemma i Öxabäck. De fick ändå spela ihop, i landslaget. 1994 blev de Europamästare, i det första internationella mästerskapet någonsin.

Hösten 1995 blev de lagkompisar igen. Öxabäck hade åkt ur på våren när fyra elitserier bantades till två, medan Warberg med nöd klarade kontraktet.

Öxabäcksgrabbarna var högvilt och kunde vraka bland anbuden. Valet var dock enkelt, semesterorten i väster passade båda två.

– Vi var de första utanför närregionen att värvas till Warberg, minns kompisarna.

Värvningar som klubben lever högt på än i dag, 13 år senare.

Men det såg inte så ljust ut till en början. Niclas kom med knät i paket efter en korsbandsoperation. Även Klas var skadad i inledningen av serien.

Men med de två landslagsmännen från Mark friska började Warbergs resa från ett mediokert mittengäng till både Sverige- och Europatoppen.

– Vi låg sist i tabellen efter åtta omgångar, sen vände det. Inte en förlust under resten av grundserien. Det var då publikintresset gick i taket, minns Klas.

Laget slutade tvåa i södra elitserien och åkte ut i SM-semifinalen mot Balrog inför överfulla läktare i lilla Varbergs idrottshall.

Niclas telefon ringer ideligen men han vägrar svara.

– Det här är viktiga och roliga saker att prata om. Telefon kan jag prata i senare, säger han.

Kaffet som han bryggde med omsorg för över en timma sedan har sedan länge kallnat i koppen, wienerbrödet ligger halvätet kvar på assietten. Niclas är tillbaka på toppen av sin karriär nu, då finns inte tid för annat än ljusa minnen.

– EM-guldet var jätteroligt men för en innebandyspelare är SM-guld störst.

Klas som blev världsmästare både 1996 och 1998, det sista som lagkapten, håller med.

– Det är svårare att bli svensk mästare än världsmästare. Något alla svenska VM-guld bevisar. För innebandyns bästa hoppas jag att Finland vinner snart.

En alldeles underbar aprildag 1998 upplevde Klas och Niclas alla innebandyspelares högsta dröm.

– En enorm upplevelse. Jag lever på minnena än, säger Klas om SM-guldet.

Hyllningarna ville aldrig ta slut, hela Varberg var i extas och innebandylaget blev en angelägenhet för folket.

Niclas insåg att han nått så högt det gick att nå, och slängde i sina klubbor i havet som ett tecken på att det var slutspelat nu.

Han ändrade sig, skaffade nya klubbor och såg till att Warberg även tog hem Europacuptiteln året efter.

Klas lade mer försiktigt klubborna på hyllan efter säsongen 1999/2000.

Efter den aktiva karriären har de varit klubben trogna på olika ledarpositioner. Därifrån har de sett till att klubben behållit sitt grepp i toppen.

Faktiskt var Klas anställd som sportchef redan som spelare.

– Det var mellan 1997 och 2000. Fast titeln var något missvisande, jag fungerade som allt-i-allo, mest med marknadsinriktat arbete.

Nu är han sportchef på ideell basis. Bland många andra lyckade värvningar har han sett till att få hit de tre framgångsrika boråsarna, Martin Emanuelsson, Kimmo Eskelinen och Joakim Andersson.

– Vi väljer spelare med omsorg. Det krävs stor ödmjukhet, rätt ambition och förutsättningar. Finns detta, har killarna alla möjligheter att lyckas i vår trygga miljö, förklarar Klas.

Där har ni hemligheten bakom Warbergs fortsatta framgångar med SM-guld även 2005 och 2007 samt alla unga talangers utveckling till högklassiga elitseriespelare och landslagsmän.

Efter att ha jobbat ideellt med sponsorer, i arrangemangskommittén och som speaker är Niclas Wilhelmsson sedan i höstas heltidsanställd marknadsansvarig.

– Det finns en oändlig marknad att bearbeta. Vårt mål är att vara Sveriges innebandymetropol även 2015. Ska vi lyckas måste våra spelare, som i dag har heltidsjobb vid sidan om, få proffsstatus.

Niclas arbete har bara börjat, men redan gett resultat. Warbergs IC ger ut en egen tidning, inte mindre än sex sponsorsevenemang har arrangerats, och publiken strömmar till som aldrig förr.

Fjolårets matcher sågs av 1 179 personer i snitt, att jämföras med årets 1 875.

– Vi har satsat på familjeunderhållning i samband med matcherna. Detta tillsammans med våra sportsliga framgångar har gett härligt resultat, säger Niclas vars mål är att bygga upp Varbergs största företagarnätverk.

Klubben som var konkursmässig 2004 är i dag välmående med 120 större sponsorer som bidrar med 2,5–3 miljoner i intäkter. Elitseriesegern bärgades för flera veckor sedan, lagets förlustnolla spräcktes först i 19:e omgången. Favoritskapet till ny SM-titel är stort.

Wilhelmsson och Karlsson har två mycket tunga roller i föreningen och stor del i framgångarna men påstår att de inte är unika.

– Vi jobbar hårt för att få de gamla spelarna att ta ledarroller i klubben. Tränarna Isac Carlsson och Anders Forsström var med i guldlaget 1998, det finns många fler exempel, förklarar Öxabäckspojkarna. Det är mycket vi-känsla och väldigt lite personlig prestige.

En känsla som spridits över hela den idylliska staden.

När det är dags för lunch på stan och sedan fotografering vid kallbadhuset hälsar varje människa vi möter på antingen Klas eller Niclas eller båda två.

Varbergsborna känner sina gamla hjältar, och dagens stora ledare.