BHC:s tjejer har nya mål i sikte

När spelarna kryper in i omklädningsrummet för att dra på sig hockeyutrustningen skriver lagledaren Peter Bloom laguppställningen i ledarnas lilla krypin.

En tjej – Hanna Thorsell – kommer in och förklarar att hon lånat benskydd, men att de var för små och att hon vill prova ett annat par.

– Det går bra, men jag har inte skrivit upp dig på laguppställningen ännu, säger Bloom.

Thorsell tittar förvånat på honom och svarar:

– Men, jag spelar i Tibro?

Borås HC:s damlag är ett ungt lag i en ung sport. Spelare har kommit och gått, och ledarna har inte riktigt koll på alla.

Peter Bloom har bra koll på Micaela Karvola.

Hon fyller 20 i år, men är en av lagets fyra äldsta spelare – en ung veteran.

Karvola syns och hörs direkt vid matchens samling.

När spelarna fått på sig träningskläder är hon en av dem som avstyr uppvärmning utomhus.

Och väl uppe på avsatsen ovanför A-hallens ståplatsläktare har hon synpunkter.

– Satu, det är för tidigt att börja springa, säger Karvola.

Satu heter Weckman i efternamn och är den som håller i värmningen. Hon håller med om att det är väl tidigt. Det är ju en timme och en kvart till nedsläpp.

Därför promenerar laget en stund först.

– Det är tjöttid, det är jätteviktigt att vi får prata av oss, säger Karvola.

Det gör tjejerna. Vid en paus hejar de fram nioåriga lagkamraten Julia Bloom, som tränar nere på isen med BHC:s pojkar födda 1999 och 2000.

Och så diskuterar de dagens motstånd, Tibro.

– Borta mot Tibro, det var väl första matchen vi vann? frågar sig Jerry.

– Ja, fast de är mycket bättre nu, säger någon.

Jerry är andremålvakt och heter egentligen Sara Ljunghager, men det är under smeknamnet Jerry alla känner till henne

Hon har varit sjuk en längre period, och tar lite extra vila. Det gör också Camilla Schultz, som är veteranen i gänget, men på ett sätt även lagets allra färskaste tillskott.

– Jag har inte spelat på nio år, så jag är inte riktigt fulltränad, säger hon förklarande.

Satu Weckman spelade i Winno på den tiden de hade damlag. På onsdagen ringde hon runt till sina gamla lagkompisar för att se om inte någon var intresserad av att vara med och träna lite. På torsdagen gjorde Camilla Schultz sin första träning.

Nu är det lördag och hon skall vara med och spela.

– Den som åker ut i?dag bjuder på tårta, säger Satu.

– Tur att jag inte kan vara med då, säger Elin Sääf.

Elin är 15 år och normalt lagets kapten. Fast en tids sjukdom gör att hon står över dagens match. Hon är en av de tjejer som har varit med hela tiden sedan BHC startade damlag, i november 2005.

När laget är ute på isen märks direkt klasskillnaden inom laget. Medan Micaela Karvola och Camilla Söderberg har bra fart på rören och bra skott, får andra kämpa med koordinationen.

Matchen har knappt börjat när det stora jublet bryter ut. Micaela Karvola gör ett tidigt ledningsmål.

”Bra Mickan”. ”Bra Mickis”. ”Härligt Mikaela, ” ljuder i ishallens B-hall.

Seriejumbon Borås HC tar ledningen.

Mot serieledarna Tibro.

BHC:s ordförande Mattias Grönnelid står och tittar en stund på laget, och kan konstatera att spelarna utvecklats enormt på kort tid.

Några något yngre förmågor hänger över sargen precis utanför BHC:s bås.

– Vi går i detta laget, säger Elenor Bruksås.

Hon är nio år, och är en av BHC:s unga förmågor. De unga tränar med damlaget en gång i veckan, i övrigt är de med klubbens unga pojklag.

– Man måste vara tolv år för att spela i damlaget, förklarar Linnea Carlsson.

Det är en sanning med modifikation.

Det finns inga åldersregler. BHC tycker dock att det är ansvarslöst att de små är med i tidig ålder.

I Tibro verkar man ha en annan åsikt. På isen finns Matilda Berling, född 1998, och är hälften så lång som flera motståndare.

– Det är i de unga tjejerna vi ser en stor framtid. De har mycket större förutsättningar att bli riktigt bra än de som börjat spela hockey som 15–16-åringar, säger han.

Han betonar också flera gånger hur viktigt klubben tycker det är att få fler tjejer i sju–tioårsåldern.

Kanske kan de unga tjejerna ha en framtid inom hockeyn. Bygdens mest meriterade hockeyspelare genom tiderna hade det däremot inte.

Hon heter Elisabet Olofsson, är 25 år nu och jobbar som sjuksköterska på lasarettet i Skene.

Fotskälstjejen debuterade i landslaget redan som 16-åring, spelade VM som 17-åring och gjorde totalt 15 A-landskamper under 1999 och 2000.

Hon såg dock ingen framtid inom hockeyn, och slutade redan som tonåring. Nu, när hon borde vara i sin bästa ålder som idrottare, spelar hon ingen hockey alls. Och hon ångrar inte sitt beslut.

– Nej, inte alls. Man gör sina val, och jag valde att lägga ner.

Tibro har två riktigt bra spelare, Hanna Thorsell och Andrea Gero-Berndtzon. De har inte valt att lägga ner karriären. De gör varsitt mål på BHC:s duktiga målvakt Sofia Krizan innan den första 15-minutersperioden är över (matchen spelas över 3x15 minuter).

I mittperioden blir det inga mål. BHC:s småtjejer tappar intresset, och börjar springa runt i ishallen.

9.36 in i perioden smäller det. Satu Weckman faller och glider in med huvudet före i sargen.

Första intrycket är att det inte är så allvarligt.

Tränaren Ulf Johansson följer inte dramatiken på isen, utan väljer istället att instruera Micaela Karvola i båset.

Efter en stund reser sig Weckman, och leds av isen. Hon ser medtagen ut, när hon via båset tar sig ut till omklädningsrummet.

En stund senare ansluter övriga spelare dig.

Ulf Johansson avvaktar några minuter, sedan går han också in i omklädningsrummet. Ljudnivån därinne sjunker snabbt. Han är inte speciellt nöjd med insatsen. och börjar förklara att laget nu går ner på två femmor.

– Det är halvt okoncentrerat på vissa håll, det ser ju ut som en myrstack i egen zon. Vi måste vända oss med ansiktet mot spelet.

Han visar hur det skall se ut. Sedan fortsätter han:

– Och Camilla (Söderberg) och Micaela, ni är ju som enäggstvillingar, så här spelar ni aldrig på träning.

– Vi får ju aldrig spela ihop på träning, försvarar sig Camilla Söderberg.

Johansson avslutar genomgången med att vända sig till alla:

– Lita på er själva. Ni kan det här. Ni är skitbra. Nu är det 15 minuter kvar, och det står 1–2 på tavlan. Ni kan se till att vi vänder det här.

Innan spelarna går ut på isen gick samlas de i en ring, och ropar:

– Åååååh, Be – Hå – Ce.

Genomgången ger inte önskat resultat.

Mindre än två minuter in i perioden står det i stället 1–4 på tavlan.

Boråslaget reser sig från chocken, och avslutar matchen mycket bra. Man vinner skotten i slutperioden med 10–2, och till slut kan även Malin Sollander sätta dit ett välförtjänt tröstmål till.

Efter slutsignalen samlas spelarna i omklädningsrummet. Det fälls några tårar över resultatet.

Satu Weckman gråter inte. Men hon mår nu så dåligt att man har ringt efter ambulans.

Men när ambulansen kommer, efter en lång tids väntan, blir det tyst.

Det visar sig att Weckman har fått en hjärnskakning, och hon får tillbringa natten på sjukhus för observation.

Efter att ambulansen lämnat ishallen stiger stämningen i laget ganska snabbt.

Småtjejerna springer omkring bland sina äldre lagkamrater. Eveliina Ollila-Zetterman stannar framför Jerry Ljunghager – som fått stå i båset och öppna dörren för sina lagkamrater hela matchen.

– Jerry, hur länge skall du vara reserv?

Eveliina får inget bra svar på sin fråga. Fast redan dagen efter, mot Grästorp, vaktar Jerry lagets mål.

Utanför omklädningsrummet står Camilla Söderberg med sin mobiltelefon i högsta hugg.

Hon fyller 19 år under helgen, men kan konstatera att hon slipper bjuda på tårta.

Malin Sollander, Rebecka Persson och Micaela Karvola har dragit på sig utvisningar, och får stå för den detaljen?