Vardagsmelankoli utan skärpa
Minns ni Gangsta-Stina, Nilecity-parodin på Cajsa-Stina Åkerström? I reprisen som gick på SVT i somras framstod den sketchen som hundra år gammal, men efter att ha lyssnat på Melissa Horns nya album känns den plötsligt rykande aktuell. Inte bara för att Horn är ännu en vissångardotter í grovstickad tröja, utan också för att hennes distanslösa dagboksallvar är lika tacksamt att driva med. Efter det avslutande spåret Det känns ännu sämre nu skriker dessutom hela min kropp efter vad som helst som har bara en liten gnutta humor.
Jag menar inte att Melissa Horn ska börja skoja till det, tvärtom. Att slänga rädslan för att vara patetiskt allvarlig åt sidan är ett måste för alla låtskrivare. Fler svenska artister borde våga skriva med stora gester istället för att försöka vara smarta och Melissa Horn ska ha beröm för att hon har modet som krävs. Tyvärr saknar hon skärpan för att göra sina stora ord till mer än klyschor, och melodierna för att göra klyschorna till mer än ord.
Inledande Destruktiv blues lånar sin ljudbild från Bob Dylans Time out of mind-album och pekar ut en lite ruffigare och mörkare riktning för Horn. Det hade kunnat bli intressant, inte minst eftersom hon i vissa texter börjar släppa på sin roll som fin och sårbar tjej. I Om du letar efter nån krossar hon bilden av sig själv som potentiell flickvän att mysa med och visar istället upp sig som ett kärleksmässigt haveri. Befriande, men det dröjer bara till nästa spår innan hon är tillbaka i rader som om du vill ha mig, så säg till. Genom resten av Innan jag kände dig är hon sedan fast i samma veka gråtmildhet. Hösten är på ingång, tekoppen påfylld och hjärtat krossat. Titelraderna har sin givna plats i refrängerna, Horns röst darrar konstant och allt är väldigt, väldigt sprött. Det låter alltså precis som förväntat och cementerar Melissa Horns framgångsrika plats mittemellan Sonja Aldén och Lasse Winnerbäck. Innan jag kände dig är ett P4-vänligt soundtrack för melankolin som infinner sig i kön på Konsum eller på väg hem från spinningpasset. Men det är fortfarande en bra bit upp till de där stora sångerna som jag tror att hon egentligen vill skriva.
Joel Sjöö
