Tråkigare än en påse sand

Pop. Lisa Nilssons skiva är butiksmusik som passar hela året. Kanske framför allt när julen nalkas. Oklanderligt ”fin” bruksmusik där inte en enda melodi stannar kvar när de 12 låtarna har klingat ut.

Nyheter • Publicerad 25 september 2013

Hon framstår numera som de lite finare salongernas Jill Johnsson utan countryn, men med ett stänk samba och blankpolerade symfoniinslag.

Lisa Nilsson sjunger ”jag är ett lejon som hungrar i gryningen”.

Tänk om denna skiva hade något slags bett. Något som inte bara glider förbi som en transparent gardin i desperat behov av färg.

Jag vill inte ens tycka att detta är kompetent. Det hade varit en för enkel utväg.

Sånger om oss är visserligen en skiva om uppbrott men detta är tråkigare än en påse sand utan den minsta tistelkvist som gör ont på riktigt.

Fredrik Söderlund

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.