Slösar med tid och talang
Det låter nästan för bra för att vara sant. Vår egen reggaepionjär har samlat ihop ett gäng jamaicanska legender för att kompa honom på sin nya skiva. Hur skulle det kunna misslyckas?
Som väntat är musiken av högsta kvalitet, med den typen av musiker sitter varje slag och ton där den ska, och produktionen balanserar på ett trevligt sätt mellan sjuttiotalets skräpiga groove och 2000-talets betydligt renare ljud.?
Dock faller hela projektet på det faktum att Papa Dee har valt att göra covers och hedra sina egna gamla hjältar.
I mitt tyckte är det slöseri med både tid och talang att göra nyinspelningar av hits från Gregory Isaacs, Dennis Brown och Jacob Miller när man, som Papa Dee, bevisligen själv besitter talangen att skriva bra låtar.
Det som på pappret borde vara ett fenomenalt album lär tyvärr inte bli någon milstolpe i svensk reggae.