Richard Buckner värd att vänta på
På sin hemsida förklarar han bortavaron med ett makabert dödsfall i hemstaden norr om New York och att en rad inspelningar förstördes när hårddisken på hans laptop kraschade.
Men Buckner har varit värd att vänta på. Det här är nämligen så nära ett mästerverk man kan komma. Till ett sparsamt komp – ofta med bara gitarr och ett elpiano – väver Buckner sakta och metodisk en melodisk och oerhört suggestiv country noir-väv som både smeker medhårs och tar strupgrepp på oss som lyssnar.
Låttitlarna är medvetet korta och koncisa – Traitor, Escape, Ponder, Gang – och bidrar till den förtätade mystiken. Jag kan på rak arm bara komma på att jag har hört en lika bra platta i år, nämligen Bill Callahans Apocalypse. Att båda dessutom spelar i en liknande musikalisk division kan ni ju tolka som ni vill.