Återuppfinner sig själva

Rock. Från inledningsraden I don&apos;t want my children to grow up like me till skivans avslutande I ask you again what is to be done? låter Manics för första gången sedan 90-talet helt igenom angelägna.

Nyheter • Publicerad 23 september 2013

Inte det minsta trötta. Ofta tänker jag på Everything must go.

Plattan är nästan helt utan elgitarrer, lågmäld men intensiv. Vacker, sprittande, melankolisk, hoppfull. En protest mot och ett försök att acceptera medelådern. Och kanske världen. James Dean Bradfield är full av ord men ger plats för Cate Le Bon och Pulps Richard Hawley.

Mot alla odds är albumet ett av walesarnas bästa. Jag är så glad att trion återuppfunnit sig själva utan att tappa bort sig, och längtar redan efter den taggigare platta som spelades in samtidigt.

Bella Stenberg

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.