Marseille – fina fisken i 2.600 år

Den gamla grekiska bosättningen visar sig från sin bästa sida och det är svårt att föreställa sig den kyla som kan komma med mistralen, vinden från nordväst som kan börja blåsa vilken dag eller t.o.m. timme som helst. Just nu njuter de många flanörerna längs kajen av varma solstrålar. Stånden på fiskmarknaden längst in i hamnen stängs och måsarna får sitt sista skrovmål på fiskrens. Försäljarna, nästan bara kvinnor, kan räta på ryggen och blicka ut över den vackra hamnbassängen och dess 3.500 fritidsbåtar. Deras män, fäder och bröder som tillbringat natten med att dra upp fångsten ur Medelhavet, halvsover med en cigarett i mungipan på de nu renspolade fiskebåtarna som ligger förtöjda strax intill.

De sista humrarna, krabborna, bläckfiskarna, tonfiskarna – och så dessa kilostora fiskar i alla tänkbara färger som pinfärska utgör basen i Marseilles fisksoppa, bouillabaisse – har bytts mot pengar och nu väntar en kortare siesta för fiskare, säljare och kunder.

Mäktig utsikt

Vi turister funderar på om vi ska ta det lilla traktordrivna tåget från hamnen till Gamla stan eller upp till kyrkan Notre Dame de la Garde som vakar över omgivningarna från stans högsta kulle. Det sägs att Marseille-borna inte känner sig hemma om de inte har den nästan tio meter höga statyn i guld på tornets topp inom synhåll.

Utsikten från kyrkterrassen är mäktig, man ser hela staden som till ytan är Frankrikes näst största, större än Paris men mindre än ”lilla”Arles inte så långt härifrån, som ytmässigt är störst.

Man ser också Château d’If på sin lilla ö, ni vet där Alexander Dumas’ greve av Monte Cristo hölls fången. I verkligheten hette greven José Custodio Faria, vilket ni gott kan glömma, det har alla andra gjort. Hålet han grävde i cellväggen finns dock kvar.

Båten hit ut går förstås från Vieux Port, den gamla hamnen som trots stadens storlek är ett självklart centrum för turistens aktiviteter under några dagars besök. Räkna med att en visit på Frioulöarna med slottet tar ca fyra timmar.

Från hamnen kan man också ta båten längs den vilda och bergiga kusten Les Calanques med dess vikar och gömmor. Här kan man också fotvandra.

Grekerna kom först

Grekerna hittade den skyddande hamnen redan för 2.600 år sedan och kallade sin besittning för Massalia. Hamnen var faktiskt dubbelt så stor på den tiden. Det finns lämningar kvar intill Historiska museet, som ligger i källaren på ett stort köpcentrum ett stenkast från vattnet. Efter grekerna kom romarna som dels ändrade namnet till Massilia, dels byggde om hamnen. Spår av deras kajer kan ses i det lilla sevärda Musée des Docks Romains.

Hamnen är stor, promenaden från ena änden till den andra är på 3,5 kilometer. En liten färja går dock tvärs över och förenklar livet för invånarna.

Hamninloppet vaktas av två fästningar, Fort Saint Nicolas och Fort Saint Jean. Båda byggdes av Louis XIV. Kungen litade inte mer än nätt och jämt på stadsborna så kanonerna på Saint Nicolas vändes för säkerhets skull inåt, mot staden. Det säger kanske en del om invånarna ?

Kejserligt sommarpalats

De hade dock inte större misstro mot den centrala kungamakten än att de byggde Palais du Pharo på den höga udden söder om hamnen som ett sommarresidens för kejsar Napoleon III. Han bodde dock aldrig i palatset och efter hans död gav änkan Eugénie tillbaka det till staden. Idag är det ett konferenscentrum med vidunderlig utsikt över havet och öarna.

Marseilles storhetstid var på 1800-talet då staden var Europas tredje största hamnstad efter Liverpool och London. Den nyöppnade Suezkanalen och handeln med Nordafrika hade förstås stor betydelse liksom flottbasen. Krigsfartygen har flyttat till närliggande Toulon och den nya containerhamnen ligger en bit norr om centrum.