Snälla gubbar på toppen
I en reklamfilm på tv just nu svarar två filmnördiga barn sina föräldrar med filmrepliker. ”Talking to me?” brukar dom flesta kunna placera till rätt våldsfilm. Men ”Nobody puts baby in a corner!” är inte lika väl känd.
Alltså: den är tagen ur Dirty Dancing, från 1987. ”Jag fattar inte varför alla tjejer gillar den” muttrade en luttrad ensamstående fader med två döttrar.
Enkelt! Som dansaren Johnny Castle hade Patrik Swayze en banbrytande filmroll. Han möter läkardottern Baby på ett sommarhotell. Han är den sexiga bimbon som upptäckt att kvinnor bara vill åt hans kropp. Hon är handlingskraftig, empatisk, idealist.
Och Patrik Swayze säger hängivet till Baby: ”Jag vill vara som du”. Sedan vägrar han se henne undanskuffad och drar upp henne i rampljuset med bevingade: ”Nobody puts Baby in a corner”.
Filmen har dragit in uppåt tre miljarder kronor. Det var den första film nånsin som sålde över en miljon hemvideor.
Och kolla biotoppen! Det kanske tagit filmindustrin några decennier att fatta. Men vad ligger i topp just nu? Snälla gubbar. Faderliga figurer.
I Mamma Mia är det tre framgångsrika män som inget hellre vill än att axla faderskapet för en tjej ( Tre män och en baby var också en jättesuccé). I Patrik 1,5 är det två män som inget hellre vill än att bli pappor ihop. Wall- E är en städande, snäll liten robot. Mamma Mu handlar om en ko men inte om cowboys, och Arn säger att han är less på att kriga.
En trend? Börjar vi koppla frossandet i våldsfilmer till verkligheten bakom konflikterna i världen, de våldsstinna filmhjältarna till verkliga skador? Kommer James Bond att skamset lägga undan pistolen och ta föräldraledigt?