Snälla, gör inte bra ifrån er!
Inför en längre flygresa inhandlade jag ett pockethäfte av boken, öppnade den på måfå och möttes av den både förvånande och intresseväckande artikelrubriken; ”Till klyschans försvar”, av Ulla Clausén, fil. dr i nordiska språk. Med lättsam språklig briljans och klarhet påvisar hon redan i sin inledning klyschans och den stående frasens slumrande, men trots allt inneboende kraft och uttrycksfullhet.
Plötsligt erinrade jag mig något som jag, kanske med viss överdrift, skulle vilja kalla ”klyschornas klyscha”. Som ung och grön journalist på 60-talet hade jag fått i uppdrag, att intervjua skådespelerskan Agneta Prytz. Hon repeterade en roll i den lätt absurda farsen Arsenik och gamla spetsar på ”Intiman” vid Odenplan i Stockholm. Under en paus i repetitionerna fick jag en kort pratstund med henne i en sminkloge. När jag undrade vad hon tyckte om teaterdebatt och recensioner svarade hon först rappt och eftertryckligt: ”mycket”! Sedan tillfogade hon med lågmäld och bitande intensitet?”och särskilt avskyr jag en speciell recensionsklyscha”!
”Vilken då”?
”Att jag har gjort bra ifrån mig”!
I anslutning till ovanstående förklarade hon, att en av hennes nära släktingar hade varit kavallerist och ryttmästare och en tid chef på ett stuteri för avel av militärhästar; givetvis en tjusande miljö för en hästsinnad, ung flicka. Till stuteriets morgonrutiner hörde uppställning av stallkarlarna varefter ryttmästaren frågade; ”har alla gjort ifrån sig”? Hade något fölsto inte ”fällt” blev djuret besiktigat...
Flera decennier har förflutit sedan mitt flyktiga samtal med Agneta Prytz, men det kan alltjämt komma mina mungipor att dras uppåt. Exempelvis när sportreferenter meddelar att fotbollslag ”gjort bra ifrån sig” eller när frasen förekommer i högstämda sammanhang som nobelfestligheter och liknande.
Edgar Nilsson
