Annons
Nyheter

Skriver berusade författare bättre?

Den kände litteraturkritikern Reich-Ranicki svarar i Frankfurter Allgemeinen Zeitung på läsarfrågor. ”Skriver en författare bättre böcker om han är berusad?”, löd nyligen en fråga.
Nyheter • Publicerad 17 augusti 2008

Det gör han inte menar Reich-Ranicki. Bara med klart huvud kan man skriva klart. Det är ett förväntat svar, men han modifierar sin ståndpunkt något:

”Det finns situationer då alkohol i mindre mängder kan lösa hämningar eller betänkligheter hos författaren. Han nämner märkligt nog Thomas Mann som exempel, men det gäller så vitt han vet endast vid ett enda tillfälle, då Mann var piskad att få till slutet på en novell samma dag. Då tog han till en halv flaska champagne.” Reich-Ranicki tror att det rörde sig om novellen Svår stund. Symboliskt kan man tycka.

Annons

Nu är det nog ändå så att i olika sammanhang skapas konst under rusets inflytande. Ledaren och låtskrivaren för gruppen Magnetic Fields, Stephin Merritt, säger i en intervju (SvD 1/7) att han ser till att han är på baren och att han är full, när han skall skriva. Hemma går det inte, där känner han sig bara stressad.

Den franske diktaren Arthur Rimbaud var otvivelaktigt påverkad av olika stimulantia, när han skrev vissa eller stora delar av sin produktion. Somligt är helt obegripligt och kan inte analyseras med en normal begreppsapparat, men möjligen ändå ”upplevas”.

Reich-Ranicki svarar även på frågan hur han värderar scenbearbetningar av romaner. Han förhåller sig inte helt avvisande men är ändå skeptisk. Teaterintendenter griper till dramatiseringar av kända romaner, när de har känslan av att förrådet av klassisk teater är slut. Eller därför att bekanta skådespelerskor så gärna vill ha en stor litterär roll. Han nämner som exempel Eugenie Grandet (Balzac), Madame Bovary (Flaubert) och Brott och straff av Dostojevskij.

Av den sistnämnda presenterade Backateatern senaste vinter tydligen en mycket lödig version, i Stockholm spelas i sommar Almqvists Det går an, entusiastiskt recenserad, och vår egen teater gav senaste säsong Elsie Johanssons roman Nancy Viktoria i en mycket gripande föreställning. Ändå kan man förstå Reich-Ranickis skepsis.

Romanen är episk. Den berättar vad som hänt. Teatern är nuets konst – det som utspelas inför våra ögon, utspelas just när vi sitter där. Det hände inte, det händer. En scenversion av en roman blir lätt en serie tablåer, avsnitt som följer på varandra, vart och ett kanske nog så dramatiskt. Det är sällsynt att alla förutsättningar för en konflikt och dess följder, som en roman kan berätta om, kan kondenseras till en enda gripbar, stegrad handling på samma sätt som den klassiska teatern förmår.

Per-Ove Ohlson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons