Muhammed och Albert

Under en tågresa kom jag att sitta bredvid en ung man. Det visade sig att han avsåg att bli civilingenjör. I samband med studierna hade han skrivit en uppsats om Albert Einstein. Närmare bestämt, om yttranden som fällts eller tillskrivits den som blivit kallad ”vår tids störste vetenskapsman”.

Nyheter • Publicerad 12 augusti 2008

För den unge mannen hade Albert kommit att kännetecknas av tankspridd anspråkslöshet kombinerad med inslag av raffinerad underfundighet. Som ett exempel berättade min reskamrat om att Albert hade gästföreläst vid ett av USA:s mest prestigefyllda universitet. Efter föreläsningen steg en dam fram till gästen och gav i översvallande ordalag uttryck för sin beundran för dennes vetenskapliga insatser. Albert slog vänligt småleende ut med händerna och svarade:

– Men kära ni. Allt, som människor, inklusive jag själv, upptäckt och uppfunnit, finns och har sedan skapelsens morgon alltid funnits.

Svaret kom mig att tänka på drottning Isabella av Spanien (1451 – 1504). Hon frågade en ålderstigen amiral om jorden verkligen kunde vara ett klot. Amiralen svarade att det var omöjligt. Hur skulle man till exempel kunna segla i uppförsbacke och kanske i motvind på ett klot?

Drottningen teg och tänkte. Länge... Till sist tog hon till orda och sa:

–?Om människor skapat jorden skulle det vara omöjligt, men för den Allsmäktige är allt möjligt.

Denna medeltida ”sanning” kom mig att fundera över profeten Mohammeds rigorösa guds-bilds-förbud. Inte någon enda ”yttrandefrihetsaktivist” har mig veterligt försökt pejla orsaken till profetens förbud. Är den kanske helt enkelt hans strävan att motverka trivialisering, dimunisering och profanering av det oändliga och bottenlöst gåtfulla guds- och livsmysteriet?!µ

Edgar Nilsson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.