Långt från museernas finrum

På Bakken och Tivoli tjuter unga och gamla i kapp i berg- och dalbanor som bara blir våldsammare med åren. I Nyhavn råder trängsel runt de många uteserveringarnas bord. Vattnet glittrar. Måsar skränar. Vårblommorna räknas i hundratusental och på Kunsthal Charlottenborg blommar konsten i Forårsudstillingen.

De köpenhamnska vårtecknen är traditionstyngda. Bakken, världens äldsta nöjesfält, har ända sedan 1583 fungerat som en magnet på trötta storstadsbor och Tivoli slog upp sina portar 1853.

Vårutställningen är den 152:a i ordningen och den har samma dragningskraft på konstnärer som Bakken har på storstadsbor och nöjeslystna. Konstnärsproffs, autodidakter, debutanter, alla är välkomna att visa sina alster - på villkor förstås att de passerat genom juryns nålsögon.

Årets tema är bildkonst och en 25-mannajury fick i uppdrag att sovra bland de närmare tusen ansökningarna. Kvar efter gallringen blev närmare 250 verk av 184 konstnärer som tillsammans illustrerar att begreppet bildkonst är milt talat vittfamnande.

Måleri, grafik, foto, video, objekt - däribland 100 minigitarrer och en kolossal, från taket hängande cirkelrund labyrint - textil- och läderkonst, kombinationstekniker. Roligast bland de sistnämnda är (i varje fall i mina ögon) Katja Bjørns Mummy’s Desire - en toalettbordsbyrå med en videoinstallerad karl i byrålådan. ? Om konstnären känner till Lill Lindfors hit från slutet av 1960-talet ska jag låta vara osagt, men installationen är både fyndigt tänkt och fyndigt utförd.

Katja Bjørns byrå är ett ungt konstverk och som sådant en god representant för hela Forårsudstillingen. Den är ung, fräsch, nytänkande - så långt det nu går när det mesta redan är prövat och juryn har inte tummat på kvalitetskravet. Det är en nöjsam vandring genom de många ljusa rummen där överraskningar väntar runt varje hörn. Estetik, politisk medvetenhet, realism, satir.

Ingenting tycks saknas.

Skulle man efter ett par timmar på Charlottenborg inte ha fått sitt lystmäte på ung konst, är det bara att fortsätta till Statens museum for Kunst.

I ett försök att föryngra den anrika Kobberstiksamlingen har man bjudit in (serie)tecknaren, grafikern och videofilmaren Jacob S. Boeslov att visa ett tvärsnitt av sin konst. Dagsaktuella teman som terroristjakt, somaliska piratkapningar, ungdomsupplopp på Nørrebro skildras med satirisk udd i pennan och blandas med uppdaterad sex, slagord och en nostalgisk uppdatering av Arnold Böcklins Dödens ö.

Det är ungt. Det är fräckt och långt från museernas finrum.

Britte Montigny