GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

En föregångare till Lejonhjärta

Astrid Lindgren hade, som så många andra skapande personer, en unik förmåga att låta sig inspireras, ett ord, ett namn en skröna kunde få igång ett stort berättande.
Nyheter • Publicerad 12 februari 2008

En rimfrostdag vid Siljan ser hon vägskylten – ”Sunnanäng” och det blev namnet på en sagosamling där alla berättelser börjar med – ”För länge sen i fattigdomens dagar?” Lindgren har själv berättat hur ortsnamnet länge ringde i hennes öron – ”Ända tills slutligen två små armodsbarn, förpinade av frost och vinterkyla, kom vandrande någonstans ifrån och vill ha sin längtan stillad och sin frusenhet värmd i den eviga vårens Sunnanäng.”

Berättelserna trycktes först i Bonniers litterära magasin 1958, alltså i ett icke barnlitterärt medium. Och de är precis, om alla folksagor från början var – inte barnlitteratur utan kanske främst för vuxna eller för alla?

Egentligen är uppdelningen i folk- och konstsaga, det senare med en namngiven författare ganska klumpig. Folksaga indikerar att det skulle vara ett helt folk bakom, då skiljer man inte på upphov och traderande, självklart har det från början i alla tider funnits ett diktande jag någonstans.

Sagorna i Sunnanäng har alla utom en blivit enskilda böcker, nu kommer även den märkliga Junker Nils av Eka ut som bok med fantasimättade och magiska akvareller av Leif Ruhnström, som även har skrivit ett efterord om sagan och om hur han arbetat fram bilderna i nära samspråk med texten.

Det är genom Astrid Lindgrensällskapet som denna drömsaga kommer ut. Den handlar om kärleken och dess starka inslag av offervilja, hur offrandet kan bli till seger och hur fantasin kan läka.

Det är en ganska svår saga med många mytiska och symboliska dimensioner. Ramen av verklighet är att den fattige pojken Nils ligger mycket svårt sjuk, man har flyttat in honom i finkammaren något som beskrivs som paradisiskt. I kammaren finns det fattiga torphemmets enda klenod och märkvärdighet – en rullgardin med en riddarborg med tinnar och torn på – det märkvärdigaste torparbarnen någonsin sett.

Seendes, drömmande i denna bild gråter mamman och syskon och som ett omkväde går – ”Nils går ifrån oss” och ”Hör göken, han bådar lik i stugan.” Man hade förställningen om att när göken hojtade som en galning helt nära hemmet då skull någon tas ifrån dem.

I feberdrömmar blir Nils ett med rullgardinens bild, och detta återges som en stiliserad saga där fantasispelet hos den sjuke pojken samtidigt går in i sagan och berättar den. Texten är ett bra exempel på hur skickligt Astrid Lindgren kombinerar vardagliga element med fantasi och dröm. Tiden i berättelsen är komplex och kanske är det komplexiteten som gjort att den inte blivit någon saga för små barn, faktiskt ska jag erkänna att den på vissa plan är svår att förstå.

Kärnan i Junker Nils av Eka är en episod ur folkungarnas grymma kamp om kungamakten, ett ämne som lockat många författare till exempel August Strindberg, Verner von Heidenstam och Hjalmar Bergman. Astrid Lindgrens saga aktualiserar på olika vis riddarkrönikans typiska element som riddarborgen med vakter, knektar och vindbrygga, lekare och skalmejor, sång till luta och höviska danser som dansas i riddarsalen. Draget av folkvisans retorik finns där och som så ofta hos Lindgren finner man paralleller till Selma Lagerlöfs sagospråk.

Det är också en dubbelgångarsaga där verklighetens sjuke Nils är som en tvilling till en inspärrad konung för vilken han offrar sitt liv då han byter kläder med honom och låter mördarna i kampen om makten tro att det dödat kungen istället. Många har kallat den för en brödrasaga, föregångare till Bröderna Lejonhjärta fjorton är senare. Den jämförelsen har nog sin riktighet. Även här offras livet för att ge liv och den torde precis som många andra sagor av Lindgren både skapa förtjusning och upprördhet hos sin läsare.

Eva Wahlström

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.