Därför behöver vi kultursidan
Motrepliken blir visserligen ofta ett diplomatiskt? ”vad spännande”. Men kvarstår gör ändå känslan att man är något som borde stoppas upp och ställas ut på ett museum över utdöda yrkesarter. Den som tänker sig en framtid som skribent på landets kultursidor bör kanske tänka en gång till?
Björn Gustavsson, som länge varit frilansande kritiker, tecknar en mörk bild av det senaste decenniets utveckling i boken Farväl kultursidor. Ägarnas vinstkrav växer och överallt ska det sparas. Tidningar slås ihop inom? koncerner. Tabloidformatet och sammanslagningen av kultur/nöje, som skett på flera håll skapar mindre efterfrågan på långa djuplodande texter. Istället ska det vara? kort, koncist och underhållande.?
I stort sett känner jag igen utvecklingen Gustavsson skisserar. Men i mina ögon är utvecklingen inte riktigt så svart som Gustavsson gör den. Nog finns fortfarande efterfrågan på längre texter. Och sammanslagningen kultur/nöje behöver inte nödvändigtvis vara negativ. Uppdelningen mellan ”högt” och ”lågt”, liksom vad som hör hemma på ”kultur” och vad som bör betraktas som ”nöje” är inte självklar. Tvärtom har mycket av det som en gång betraktades som billig underhållning med tiden blivit finkultur – titta bara på jazzen och Louis Armstrong. Det här betyder inte att man behöver applådera en utveckling där kultursidan enbart fylls av notiser med ”nöjesnyheter” från TT eller reportage om vad melodifestivalens ”stjärnor” helst äter till frukost.? Men den situationen har vi inte än.
En kultursida måste rymma mer än bara Goethe, Mozart och ”finkonst” . Det viktiga är förhållningssättet – att analysera, hitta förbindelser, sätta i sammanhang – inte ämnet. Personligt tror jag att mycket av förnyelsen som eftersöks idag ligger i tilltalet. Utmaningen ligger i att få inte minst yngre människor att inse att kultursidan behandlar frågeställningar som faktiskt berör oss just nu. Språk och stilistik blir då viktigt, layout likaså.
Det finns ingen given motsättning mellan att värna om tradition och ”smalkonst” samtidigt som man tar sig an ny och ”låg” kultur. En kultursida värd namnet måste också handla om nuet. Gustavsson talar om att kultursidan var viktig för arbetarrörelsen och dess bildningsvilja. Han har helt rätt. Men de forna arbetarnas strävan efter bildning handlade också om något mer: Att knäcka borgerskapets koder, att spela på samma plan. Ska? kultursidorna fortsätta att vara aktuella måste vi inse att dagens? kodknäckande delvis handlar om något annat – inte minst att förstå vad som faktiskt sker, i kulturen, i samhället, i arbetslivet, i politiken. Vi översvämmas av information, men behöver sätt att förhålla oss till den, hitta avsikter och adressater. Kultursidan och kulturskribenten måste därmed även våga sig in och gå på djupet i ”populärkulturen” och i samtiden.
??Fredrik Borneskans
