Annons
Nyheter

Bergengruen och Guantanamo

På stipendieprogrammet stod: ”Besök av diktaren Werner Bergengruen.” Jag väntade att detta besök skulle bli höjdpunkten på min månad i München. Bergengruen föddes i Riga 1892. Han tillhörde en svensk familj som utvandrat till Lettland för flera generationer sedan. Han dog 1964.
Nyheter • Publicerad 4 februari 2008

Några av hans noveller hade fängslat mig starkt, och det hade varit roligt att få se honom och kanske tala med honom, han kom dock aldrig.

Men novellerna fängslar mig fortfarande. Hans teman är makt och rätt, skuld och bot.

Annons

Typisk är novellen Das Netz (Nätet), som handlar om ett rättsfall på en isolerad ö. En kvinna hade varit otrogen medan hennes man, fiskaren, hade legat ute några dygn med sin båt. Öns speciella lagar krävde att hon inom något dygn skulle kastas ut för ett stup.

Innan domen hunnit verkställas, kom emellertid maken hem, fick höra vad som hänt och genom att klänga upp för klippväggen lyckades han skapa en räddningsväg för sin hustru. Hon dog inte utan fångades upp av ett nät han spänt upp vid klippans fot.

Det var en oförutsedd utgång. Öns äldste kallade till sig öns grevinna som var öns förnäms­ta medborgare och hon frikände kvinnan. ”Du sade i rättegången att främlingen liksom fångade dig i ett nät och i ett nät har nu din man räddat dig. Du kommer i framtiden inte att vara överhetens fånge utan fånge hos din man och hans kärlek.”

Det är en stark novell, både genom sin strama stil, sin appell till samvetet och sin självklara tro på att ett rättsligt frikännande visar vägen till ett ansvarsfullt liv i frihet.

Mer inträngande än denna berättelse har en annan novell följt mig under många år. Den heter Die Fahrt des Herrn von Ringen (Herr von Ringens resa). Den utspelar sig i Lettland i början av 1900-talet, då de baltiska staterna stod under den ryska maktsfären. Heinrich von Ringen är en ung, ogift adelsman, som i sin sjuklige fars ställe driver familjens gård, ett mindre gods. Han, liksom hela familjen, lever tillbakadraget och har endast blygsamt umgänge med sina grannar.

För att svalka sig efter en het sommardag går han i kvällningen ut i poppelallén, som leder bort från huset ner till stora vägen. Då kommer fyra obekanta män emot honom. De uppträder hotfullt, von Ringen blir rädd, men övermannas snabbt och under tystnad förs han ner till en förspänd vagn, där ytterligare några män och ett antal hästar väntar. Dörren till kupén reglas utifrån.

Vad männen vill vet han inte. De talar sinsemellan ett språk, som han tror är ryska, men hans båda språk, tyska och lettiska, förstår de uppenbarligen inte. Genom iakttagelser han kan göra genom vagnsfönstret av landskap och stjärnhimmel drar han slutsatsen att färden först går österut för att senare dra i alla riktningar.

Bortsett från bortrövandet behandlas han i yttre mening väl. Han får mat och värmande kläder, men han är fånge. Han kan inte tala med någon av fångvaktarna utan tvingas vara stum och ensam med sina tankar om vart, varför och hur länge denna ovisshetens märkliga färd skall vara. Den får dock ett slut.

Efter två år stannar den vagn von Ringen färdats i och förblir stående. Han märker att regeln är fråndragen, han kan gå ut, ser att hans fångvaktare är borta och känner igen poppelallén. Utan ett ord av förklaring har han återbördats. Han går upp till sitt hem och blir efter någon tvekan igenkänd trots sitt ovårdade skägg och sina grova kläder.

Han återupptar de sysslor han tvingats bort ifrån, men är ordkarg, sluten i sig själv, frånvarande som förstod han inte det sammanhang i vilket han på nytt levde, och efter en kort tid inträffar det märkliga, att han en kväll selar hästarna, spänner dem för fångvagnen och far sin väg. Han återvänder aldrig.

Annons

Bergengruen gör inga försök att psykologisera. Vi får inte följa det skeende inom herr von Ringen, som leder till hans slutliga utanförskap. Men berättelsen har en sådan kraft i skildringen av det yttre skeendet att man inte släpper den ifrån sig. Vad händer med en människa, som befinner sig i hans situation?

Idag ligger det nära till hands att få andra gestalter i fokus inför samma fråga. Vad händer med fångarna på Guantánamo? De yttre förhållandena är ju efter vad vi vet outhärdliga och omänskliga, ovärdiga en rättsstat.

I jämförelse med Guantánamo är von Ringens färd en idyll. Men det inre skeendet?

Bergengruen låter oss förstå att det är stormakten Ryssland som ligger bakom von Ringens ödesfärd och att han bara var en av många som deporterades. När det gäller Guantánamo, vet vi, att det är USA som ligger bakom interneringarna, men varför och hur länge vet vi inte.

Det är en plågsam okunskap. Vad händer med människor, som hålls i ovisshet om det egna ödets villkor? Människor som tydligen torteras och aldrig ställs inför sitt eget samvetes appell eller har hopp om en rättslig process, där de kan dömas till straff eller frikännas till ett liv i ansvar.

Tänkvärt är att novellen om von Ringen skrevs 1919 och att Guan­tánamo äger rum idag. Likaså tänkvärt är det att Nazi-Tyskland belade Bergengruen med yttrandeförbud.

Per-Ove Ohlson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons