Vart tar poesin vägen?

Diktjaget i debutanten Klaus Fischers diktsamling Som en skugga på jakt efter sol intar en mellanposition, som en markering av avståndet till ett du.

Men vem är du svårfångade, som slinker undan? Finns du i den genomskinliga skuggan eller i det transparenta vattnet, i det tjocka röda blodet eller i det medvetna jaget?

Som en skugga på jakt efter sol innehåller fyra diktsviter där diktjaget är iakttagaren som försöker minnas ”hur jag hamnade i mig och varför”. Dikterna binds samman av naturen som ger redskapen. En gran kommer ut ur skogen och rörelsen finns i vinden och på den hala stigen.

Klaus Fischer är trädgårdsmästaren som planterar orden. ”Tar med orden som inte låter sig sägas/för att sätta i jorden som frön”, och jag hoppas att de väl genomarbetade dikterna finner sina läsare.

Jotack är Peter Nilssons debutdiktsamling. Längtan, hopp, glädje och disharmoni fyller livet, men man låtsas att allt är bra. Så här är det att vara människa.

Peter Nilsson strävar inte efter det svårfångade, djupgående ytan utan skriver om nutida vardagsscenerier.

Beskrivningen av en mugg med morgonte, en skål av glas, är enklare att fördjupa sig i än att ta sitt samhällsansvar, konstaterar diktjaget. Det är lugnast att göra allt ”på det korrekta viset” .

I prosadikten Löftet, lovar diktjaget att det ska bli bättre. Man försöker och försöker men konstaterar att ”allt sket sig”. För att gå vidare får man lägga undan ”Alla/de förlorade /ögonblicken, distraktionerna / icke-närvaron”.

Bokstäverna i dikten Vittnesbörden klagar: han kom inte, tog aldrig upp oss igen. Poeten släpper lös bokstäverna och därefter lämnar han dem åt sitt öde.

Jotack

Försöker leva ett liv

äta en bulle

klå kosmos på en innebörd

Försöker tvinna en tråd

gå på posten

skapa ett själv

Försöker hoppas på tur

sova middag

bygga en värld

Och själv då?

De bångstyriga dikterna som aldrig säger ja, går sin egen väg trots poetens försäkran att han ”vill deras bästa”. ”Jag kan ge dem en framtid”.

Han ropar Stopp! Vart tar dikterna vägen? Peter Nilsson har sått och jag kan bara tillägga att skörden är god.

Båda debutanterna har visat att man inte behöver tränga ner i avgrundens djup, utan kan hålla sig på ytskiktet och därigenom ge en tolkning av det som händer.µ

Eva Elmgren