Välplanerad produkt som ska sälja stort

Då och då dyker det upp författare som förläggare helt enkelt bestämmer sig för att satsa på, till synes utan att ta hänsyn till bokens faktiska litterära kvalitet. Spellmans arkiv är i mitt tycke just en sådan bok. Den debuterande författaren Lisa Lutz verkar dock ha haft turen på sin sida eftersom hennes roman blivit höjd till skyarna av både läsare och kritiker och dessutom belönats med olika priser inom mysteriegenren. Jag anser att det snarare är bokens popularitet som är ett mysterium i sig.

I Lutz’ debutroman möter vi den tjugoåttaåriga Izzy Spellman, en riktig antihjältinna som inte för intet jämförs med karaktären Bridget Jones. I jonesisk anda driver hon runt och gör bort sig på sitt eget speciella sätt, men inte som Bridget i förlagsvärlden i London, utan som privatdetektiv på föräldrarnas detektivbyrå i San Francisco.

Hela familjen Spellman, inklusive Izzys fjortonåriga lillasyster Rae, är på ena eller andra sättet inblandade i detektivbranschen. De sätter inga gränser vid att utöva detektivverksamhet endast för klienters räkning – nej, att vara en Spellman innebär att ständigt ha koll på varje familjemedlem och man skyr inga medel för att få reda på det man vill genom skuggning eller avlyssning.

Izzy befinner sig i en livskris. Hennes rebelliska ungdomsår ligger till grund för hennes föräldrars ovilja att helt släppa henne ur sikte medan Izzys egna tankar mestadels rör sig runt det faktum att hon inte lyckats behålla några pojkvänner. Hon bestämmer sig för att ändra på detta och i samband med att hon arbetar på ett fall för detektivbyrån blir hon Förälskad På Riktigt. Frågan hur hon ska kunna kombinera ett normalt förhållande med en totalt onormal familj tillika arbete blandas med flera osannolika inslag och detta bildar navet i Spellmans arkiv.

Med stark marknadsföring kan man åstadkomma i stort vad som helst och detta verkar vara fallet med Spellmans arkiv. Lutz’ väldesignade hemsida och det faktum att romanen sålts till 23 länder och dessutom är planerad för att filmas talar sitt tydliga språk – denna roman är en välplanerad produkt, ämnad att sälja stort. Den omnämns redan som en av årets mest lästa och omtalade debuter och uppföljarna (Curse of the Spellmans och Revenge of the Spellmans) planeras naturligtvis att följa i samma spår.

Okej, vi tittar på de positiva inslagen i Lutz’ roman för det finns faktiskt några. Det är en kvinnlig antihjältinna som driver med konventionerna i en roman som återskapar den snälla mysteriegenren och ibland får läsaren att skratta.

Dessvärre överskuggar inte dessa positiva inslag det faktum att romanen till största delen består av långa och tunna dialoger som i bästa fall är framåtdrivande och roande men i sämsta, och mest frekventa fall är platta, tjatiga och irriterande. Lutz låter läsaren vänta orimligt länge innan någon form av intrig utvecklas (men inte ens då är den tydlig) och hela romanen bygger på en historia som nätt och jämnt hänger ihop, är skakig och intetsägande.

Dessutom sällar sig Lutz till de författare som skriver lättsmält och roande (?) litteratur där språket definitivt är av underordnad betydelse. Som sagt – Lutz’ framgång med Spellmans arkiv är definitivt ett mysterium i sig.

Anne Pihlo