Nyheter

Tick, tick, tick...BOOOM

Film: BAADER-MEINHOF KOMPLEX
Regi:Uli Edel
I rollerna:Martina Gedeck, Moritz Bleibtreu, Bruno Ganz, Johanna Wokalek, Alexandra Maria Lara m.fl
Biograf: Biopalatset, Göteborg
Nyheter • Publicerad 17 oktober 2008

Vilken bomb!

Uli Edels skildring av den västtyska vänsterextremismens blodiga uppgång och fall är en i det närmaste fulländad filmföreställning. Ingen kan säga något annat, oavsett vad man har för förhållande till deras terror i allmänhet och RAF i synnerhet.

Ämnet är förstås extremt laddat från början, och Edel låter filmen också inledas så, mitt i en tumultartad demonstration där det sena 60-talets allt starkare studentrörelse gör klart vad Västysklands unga ideologer tycker om sitt lands romans med shahen av Iran.

Studenterna attackeras av såväl iranska nationalister, på plats för att hylla sin ledare, och av tysk polis som i ett tätt skildrat kaos, med polisens övervåld i fokus, visar en bild av hur intresserad den tyska staten var av att lyssna på sina barns allt mer högljudda kritik.

Med breda drag och ett filmspråk som i ton och tempo närmast påminner om Scorseses, målar Edel vidare en bild som vi sett så många gånger förut där USA:s krig i Vietnam står i centrum för en allt starkare proteströrelse runt om i världen – inte minst i Tyskland. Ur revolterna föds en av den tyska efterkrigstidens mest radikala politiska falanger – den marxist-leninistiska stadsgerillan RAF, kort för Röda armé-fraktionen.

RAF – också känd under epitetet Baader-Meinhof-ligan – verkade mellan 1970 och 1991 och dödförklarades 1998.

Enligt gruppens ideologer, däribland den respekterade politiska journalisten Ulrike Meinhof och militanta vänsterradikalen Andras Baader, var Västtyskland bara en dåligt maskerad fortsättning av Tredje riket där tidigare nazister tilldelats nyckelpositioner genom hela samhällsapparaten.

Vidare deklarerade Meinhof att ”Protest är att jag säger att detta inte passar mig. Motstånd är att jag ser till att det som inte passar mig inte längre sker.”

Gruppen valde motståndets väg och under sin aktiva period innebar inte bara en lång rad sprängattentat. Man mördade också ett drygt dussin högt uppsatta tyskar, i huvudsak industrimän, jurister och politiker. Man genomförde kidnappningar, ockuperade Västtysklands ambassad i Stockholm och kapade även ett flygplan med krav om frigivningar av fängslade kamrater. Allt detta skildras i tidsföljd i filmen.

För den som var vuxen nog att se nyheterna på sjuttiotalet är Baader-Meinhof-ligan en redan välkänd berättelse och kritiker har frågat sig hur mycket filmen kommer att tillföra, bortsett från en lång rad slickt regisserade actionscener som kan få vilken gråsosse som helst att vilja kliva upp på barrikaderna igen.

Som sagt. Extremt laddat.

Men enligt Edel är inte filmen gjord för 68-generationen, utan snarare som ett försök att nå fram till dagens unga generationer med en berättelse som, oavsett var man står politiskt, bär på en hel del paralleller till den tid vi lever i nu.

Filmen har ett extremt driv och är imponerande intensiv mellan varven. Samtidigt ger den en inblick i en period av den europeiska historien som sällan ges utrymme i mediaflödet idag. Den problematiserar och följer lyhört RAF:s långsamma väg mot hybris och senare förfall – inifrån och ut.

Edel lämnar plats till tolkningar och frågeställningar mellan raderna på ett sätt som är sällsynt tolerant jämfört med exempelvis en amerikansk filmproduktion av samma dignitet. Att ens antyda att den lämnar en öppen tolkning av terrorism vore dock en klar överdrift.

Visst övermod har man drabbats av då filmen klockar in på strax över 150 minuter. Man kan möjligen också invända mot det faktum att fokus främst är riktad mot kärnan i den första generationens RAF, medan andra, minst lika tongivande profiler inom gruppen, förblir perifera.

Men det är en välgjord berättelse rakt igenom och skådespelarinsatserna starka. Inte minst i Bruno Ganz gestaltning av den tyska rikskriminalens lågmälde chef Horst Herold vars insiktsfulla teorier kring terrorism känns lika viktiga nu som då det begav sig.

”Terroristerna är inte problemet. De bebådar bara världshistoriska omvälvningar. De är sin tids seismografer.”

Återstår att se om du och oscar-juryn håller med.

Anton Hedberg

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.