Tage Danielsson håller än

Mannen bakom lånedisken på biblioteket tystade gång på gång ett par ungdomar som surfade så att musik då och då trängde ut i bibliotekets stilla nejder. Stämningen var tryckande. Efter en stund frågade jag i alla fall var ljudkassetterna med Tage Danielsson fanns. Han lyste upp.

– Dom är i magasinet nu, jag går och hämtar dom, sa han glatt.

Strax kom han tillbaka med två kassetter.

– Ja, han skulle ju ha fyllt 80 i år om han hade levat, sa mannen leende.

Då berättade jag om den nya boken som kommer just till 80-årsdagen.

Med en gång hade en kontakt skapats som svårligen kunde ha uppstått annars. Det sa mig en del om Tage.

Bokomslaget är gjort av Per Åhlin som i många år samarbetade med Tage först och främst som illustratör. Det pryds av en karikatyr av den långe mannen med det röda, burriga håret. Han passar så självklart in bland prunkande blommor.

– Du kommer inte att få höra ett ont ord om Tage, sa en av hans ungdomsvänner till biografen, Klas Gustafsson. Det stämde.

– Jag har helgonförklarat honom, sa Tages vän, sångerskan Monica Zetterlund.

Jag haft svårt att lägga ifrån mig boken om Tage. Kanske för att den lät mig återuppleva vilken rolig, varm men också dräpande kommentator till det som rörde sig i tiden Tage var. Alltifrån när jag som 10-åring stod vid den skrapiga radion hemma och hörde Tage förklara för Andersson i nedan som bor på månen varför det går så konstigt till på jorden. Efter det minns jag för all framtid Tages röst – ljus, klar, troskyldig.

Tage – en väldigt begåvad arbetargrabb från Linköping. Får studera, tänker sig bli språklärare med engelska och franska men hamnar vid Radiotjänst och får rekordfort fast tjänst på underhållningsavdelningen. Den självklare ledaren som bevarar huvudet kallt, organiserar bra och sällan blir arg.

Visst trivs Tage bra på radion, men han vill få tillfälle att skriva mer. Så en dag tar han tillsammans med Hans Alfredsson steget till frilanslivet. I en röd liten stuga i Vitabergsparken på Söder i Stockholm föds den legendariska konstellationen Hasseåtage. Tages hustru Märta-Stina hade inte behövt frukta för ekonomin (som hon först gjorde). Tage hade en kamrersstrimma i sin själ, och ekonomin för AB Svenska Ord gick bra. Med tiden blev Hasseåtage smått förmögna.

Nu kommer en lång rad av scenföreställningar, böcker och med tiden också filmer. Här blommade humorn, här drev Tage med dryga, aningslösa makthavare. Från början hade han ingen annan avsikt än att roa. Det räckte. Som han uttryckte det:

Jag skrattar jämt

och menar allvar när jag skrattar på skämt.

Men med tiden kom det mer allvar in i humorn. Kärnkraften var en fråga som kom att engagera Tage djupt. Hans sannolikhetsmonolog efter kärnkraftshaveriet i Harrisburg blev en klassiker.

Vi måste lära våra barn att alltid tala sannolikt, så att dom förstår att det som hände i Harrisburg inte kan hända här. Eftersom det inte ens kunde hända där, vilket hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände. (Under dubbelgöken 1979).

Han kämpade hårt för linje 3, avskaffande av kärnkraften, men Olof Palmes taktikspel vann och den så självklare socialdemokraten Tage blev grymt desillusionerad. Monica Zetterlund sjöng:

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord?”

Nu efteråt kan vi lugnt säga att kärnkraftsoptimismen aldrig hämtade sig riktigt efter stormen Tage.

Besvikelsen fick Tages humanistiska patos att djupna. Han ville försvara medmänsklighet, naturens rätt, småskalighet, barnens rättigheter i samhället. Sin hållning sammanfattar han så här: Utan tvivel är man inte klok.

Var gång du värnar om ett träd,

en albatross, en älv

som hotas av förstörelse

- då värnar du dig själv.

Raderna ingår i en dikt han läste upp vid Humanistdagarna i Linköping 3/9 1985, bara 40 dagar före sin död.

Och vilken makt fick inte hans träffande repliker och försåtliga dikter! Hur har det gått med giftoptimismen och besprutningsglädjen på högsta ort efter dikter som Önsketanke från 1975?

Män som världens öden styr

dricker gärna hormoslyr –

överhetens nya njutning:

inre hormoslyrbesprutning.

Mitt i alla sina blomstrande projekt hade Tage drabbats av den lömska mördaren malignt melanom. Inget hjälpte. 1985 dog han bara 57 år gammal.

Klas Gustafsson (som tidigare har skrivit böcker om Beppe Wolgers och Cornelis Vreeswijk) har lagt ner ett stort arbete; talat med många, gett oss en bred och brokig skildring av Tages liv med många fina detaljer. Men han kan inte ha haft det lätt med en så genompräktig och snäll – och tillknäppt person som Tage. Liksom Tage bevarade sina djupare hemligheter också för vännerna, så har han gjort det för biografen.

Har tiden gått förbi Tage? Nej, för när blev makthavarna så mänskliga och kloka att humorns och satirens motmakt inte behövs? Tage! Vad säger du om vår nya sköna värld med klimatfeber?

Kjell Andersson