Svindlande om tonår

Medan många tonårsflickor upplever småpratet som ren livsluft, vet andra inte ens hur de ska svara på det enklaste tilltal. Av olika anledningar har det låst sig för dem, till exempel för Lisen, en begåvad tjej som snart ska ta studenten.

Hon kommer troligen att få MVG i alla ämnen, utom i svenska – eftersom hon inte klarar av muntliga redovisningar inför klassen. Men skriva kan hon sannerligen, för det är hon som för pennan i Ingrid Olssons (f 1977) Känslan av att hoppa, en fiktiv dagbok.

En kille på hennes skola har precis tagit livet av sig genom att hoppa från ett 20 meter högt parkeringshus. Lisen, som är svårt alienerad, fascineras av händelsen. Hon ser akten som en lösning även på sitt eget existentiella dilemma.

Varför är det aldrig nån som frågar varför man inte gör det? Varför man väljer att inte ta sitt liv?

Det speciella med Lisens dagbok, som sträcker sig från 8 maj till 2 juni, är att den riktar sig till den unge självmördaren. Genom detta grepp får Ingrid Olsson fri tillgång till sin huvudpersons inre liv och tar vara på möjligheterna att blottlägga det, ända in till den skälvande, sårbara kärnan.

Synen på de välvilliga men oförstående föräldrarna exponeras, liksom förvecklingarna i den lilla kamratkretsen. Diskrepansen mellan hur obesvärat andra ser på vardagen och de ångestfyllda perspektiv Lisen anlägger är stundtals skärande.

Nog ges antydningar om vari Lisens känsla av främlingskap bottnar, men på det hela taget snålas det med psykologiskt och historiskt orienterat stoff, vilket är på ont och gott.

I Känslan av att hoppa ligger tonvikten mer på det expressiva än på det analytiska. Boken är välgörande fri från de pedagogiska garderingar som ofta smyger sig in i ungdomsromaner, när författaren vågar sig på verkligt allvarliga frågor.

Exakt samma sak kan sägas om Cilla Naumanns (f 1960) Kulor i hjärtat. I likhet med Ingrid Olsson tillämpar också hon en mycket stram och koncentrerad estetik. På avstånd ser deras texter glesa och taniga ut, men när läsningen väl inletts skapas istället en känsla av förtätning och existentiell rikedom.

Kulor i hjärtat är närmast att betrakta som en novellsamling, en mycket välkomponerad sådan. Boken består av åtta korta berättelser som alla baseras på Tom Olsons livserfarenheter, en kille i högstadiet.

Fördelen med fristående texter av detta slag är att författaren kan behandla intressanta enskildheter, fördjupa sig i avgränsade episoder, samtidigt som de hänger ihop på så sätt att huvudpersonen, med flera, blir ett sammanbindande element.

En särskild kvalitet hos Cilla Naumann är hennes förmåga att traumatisera skenbara vardagligheter.

När en treårig flicka försvinner i bollhavet på IKEA spricker tryggheten, ett par timmar som barnvakt hos förvildade femåriga pojkar utvecklas till en skräckartad maktkamp, åsynen av ett samlag öppnar för tvivel på vuxenvärldens stabilitet och efter att ha kört omkring med sin cykel upplever plötsligt Tom att han kan bli skjuten, inbillning eller ej.

Novellerna är genomgående mycket slipade, ett speciellt avtryck gör porträttet av Martin, en skolkamrat som osynliggörs och mobbas, och det av Rut, en förståndshandikappad flicka som Tom och hans bror beter sig aningslöst emot.

Cilla Naumann och Ingrid Olsson är två lysande stilister och de väjer inte för tonårslivets svåraste problem.

Tvärtom tar de all sin dokumenterade kompetens i anspråk för att gestalta dem, vilket ger djup och skärpa åt deras böcker. De erbjuder svindlande läsning för vilken läskunnig generation som helst.

Peter Grönborg