Annons
Nyheter

Prisad roman som ställer krav

Bok: HAVET
Författare: John Banville
Översättare: Ulla Danielsson
Förlag: Brombergs
Nyheter • Publicerad 16 april 2008

Innan han fick Bookerpriset för Havet 2005 var hans verk kända endast för några tusentals entusiaster och bara två av hans tidigare romaner har getts ut på svenska. John Banville, född 1945 på Irland, räknas som en ”svår” författare. När han så för­ärades Bookerpriset ansåg han det vara en seger för den äkta konsten eftersom det, enligt hans mening, blivit alltför vanligt att inställsam populärlitteratur fått ta emot priset under senare år. Det finns så många andra priser för medelgod litteratur, menade Banville, och Bookerpriset borde vara ett reserverat, anständigt pris för ”riktiga böcker”.

Självklart blir man då nyfiken på vad Banvilles konstverk till roman kan åstadkomma med sin läsare. Helt klart är att Havet ställer en del krav under läsningens gång. Precis som våra tankar funge­rar för oss, likt förvirrande och flygande bitar av det vi upplever som verklighet, framställs tankar och handlingar i denna roman. Fragment av osorterade minnen, önskade eller oönskade bilder som utspelas bakom stängda eller öppna ögonlock, presenteras för läsaren genom Max Morden, huvudkaraktär i boken. Han har återvänt till Ballyless, ett litet irländskt kustsamhälle, där han brukade tillbringa somrarna som barn. Hans hustru har just avlidit i cancer och han har ett behov av att bearbeta sorgen. Samtidigt återupplever han sina minnen från barndomen, den underliga vänskapen med ett tvillingpar, fascinationen av deras familj och förälskelsen i deras mamma.

Annons

Max Morden är under sitt besök i Ballyless en man i kris och andemeningen i romanen framställs tydligt i hans egen tanke: ”kanske är hela livet ingenting annat än en lång förberedelse för den stund då vi ska lämna det”.

När man tagit del av Banvilles syn på litteratur och dessutom läst hans prisbelönta roman är det oundvikligt att ställa frågan: vad är då en riktig bok och hör i så fall Havet till denna kategori? Svaret på första frågan är naturligtvis beroende av hur man definierar god litteratur och det är ju något som kan diskuteras i evighet och en fråga som alltid kommer att få olika svar. Men med ett språk utöver det vanliga, filosofiska och konstnärliga referenser och ett pricksäkert tecknande av det egna minnets starka men osymmetriska kraft kan definitivt sägas att Havet är skickligt skriven.

Men måste god litteratur, i bemärkelsen rent tekniskt fulländad, automatiskt betyda en stark läsupplevelse? Svaret måste dessvärre bli nej.

Språket i Havet är som sagt Banvilles trumfkort och hans filosofiska drag piggar definitivt upp läsaren emellanåt.

Men den outsinliga detaljrikedomen blir ofta tröttsam och det är inte mycket till konkret handling som utspelas på romanens 273 sidor. Banville hade tjänat på att utveckla sin huvudkaraktär; alltför mycket av Max Mordens liv, förutom hans barndom och tiden efter hustruns död ligger dolt. Att avgränsa en historia är viktigt och oftast effektivt, men här upplevs avgränsningen snarare som något negativt.

Läsaren blir inte heller serverad några exceptionella karaktärsbeskrivningar; svåråtkomligheten främst hos huvudkaraktären genomsyrar hela romanen.

Banvilles roman är ingen sidvändare, men helt klart annorlunda och kanske läsvärd på grund av det. Det är upp till dig som eventuell framtida läsare att bedöma om Havet har något mer att ge dig än förvissningen om att du läser något som räknas in i kategorin god litteratur.

Anne Pihlo

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons