Poetiskt och känslosamt – men utan tyngd från Alina Orlova
Bara några av de kvinnliga artister som armbågat sig fram till framgång inom en av de de senaste årens mer expansiva musikkategorier - folkpopgenren. Och 22-åriga Alina Orlova är den senaste i raden att förvalta traditionen.
Men, medan föregångarna tenderat att basera sina repertoarer på dramatiska, spretiga och ibland rent tetraliska arrangemang fokuserar Orlova på ett enklare, renare uttryck. Pianospel, percussion och stråkar som nyfiket nosar sig fram i klassiskt balitisk stil, med en påtaglig melankoli och allvar som stabil grogrund.
Allt tillsammans med engelska, lettiska och ryska ord som ledigt avlöser varandra. Ett språkligt grepp som förstärker och matchar de dystra ljudbilderna väl, även om det i det långa loppet riskerar att förstärka distansen till lyssnaren.
Dessutom, som produktion hade Laukinis Suo Dingo förmodligen vunnit på några fler, rejält uttagna svängar.
Lite opolerad tyngd som motpol till det poetiska och känslosamt sköra.
Karin Bengtsson-Grönroos