Plågsam skildring av mobbning

Det är nog ingen höjdare att få ett presentkort på sin 11-årsdag, särskilt inte som det ska täcka inköp av en rullgardin. Och sedan dagligen terroriseras av en lillasyster som alltid får de vuxnas sympatier?

Nej, lyhördhet är inte någon styrka hos Linnéa Svenssons föräldrar. De menar väl men förmår inte att förstå hur dottern har det, att hon är totalt marginaliserad socialt.

Hennes skolsituation liknar en mardröm, särskilt sedan hon skaffat glasögon. Den mobbing hon utsätts för gränsar till metafysisk ondska, mest för att informationen om förövarna är återhållsam.

I spetsen för dem går Vanessa, en före detta kompis till Linnéa. Hon låtsas återuppta vänskapen, men enbart för att få tillfälle att förnedra henne desto grövre.Det är en ovanligt rå och plågsam process Ingrid Olsson skildrar i ”Långt ifrån cool”. Men vad bottnar pennalismen i? Sådana frågor får ingen bra och uttömmande belysning, vilket gör Linnéas alienation abstrakt och ovanligt skrämmande.

I texter av det här slaget brukar annars mobbarens situation och psykologiska bevekelsegrunder skildras ganska ingående, här uppehåller sig författaren nästan uteslutande vid den drabbades perspektiv.

Det känns lite ovant men behöver inte nödvändigtvis vara en brist. Den enskilda individens lidande blir desto tydligare åskådliggjort, närheten till den negativa upplevelsen gör att förståelsen av och insikten om mobbingens effekter ökar.

Dessutom lämnas inte Linnéa Svensson i sticket, familjens och skolans engagemang för henne ökar, speciellt sedan hon gjort en hjältemodig insats i brottsbekämpningens tjänst.

Peter Grönborg