Pippi roade de yngsta

Många sekvenser och repliker är förstås klassiker, vilket också är vad Kultkompaniet bjuder på. Barnen är inte sena att hänga på och gillar särskilt mycket snubbelhumorn som Pippi, poliserna Kling och Klang liksom sjörövarna bjuder på.

I scenberättelsen bjuder ensemblen på sekvenser ur Pippis historia.

Publiken får bland annat möta bovarna Dunder-Karlsson och Blom som försöker stjäla Pippis kappsäck, poliserna Kling och Klang som tillsammans med Prussiluskan försöker sätta Pippi på barnhem, när Pippis pappa kommer hem med Hoppetossa liksom när Pippi befriar pappan från sjörövarna.

Det mesta med Pippi är glatt och skojigt, men det finns också sorgliga bitar. Pippis mamma som är en ängel till exempel eller pappan som allt som oftast är någonstans ute på de sju haven. Kultkompaniet tar med de bitarna också, vilket är bra. Det ger lite balans till det hela.

Matilda Bördin gör rollen som Pippi, vilket hon också gjorde 2007. Hon är medryckande i sitt scenspråk och känns Pippi-lik. Den här premiärdagen verkar hon dock dras med en förkylning vilket ser ut att störa henne under musiknumren. Musiken i en sådan här föreställning är för övrigt något av den stora behållningen. Barnen kan sångerna och gillar dem. Jag hade dock gärna sett ytterligare tryck och spänst i musik och sång. Nu tyckte jag att det stundtals blev lite tamt på den fronten.

En av mina skådespelare-favoriter är Amy Mattsson som gör rollerna som Fru Pruselius, eller Prussiluskan som hon är mer känd som, samt piraten Blinda Berta. Som Prussiluskan tycker jag att hon är helgjuten.

Hon lyckas precis gestalta den där uppsträcktheten som Prussiluskan besitter. Även Blinda Berta lyckas hon väl med. Jag minns inte någon närsynt pirat från orginalböckerna, hon är nog snarare en senare tillkommen figur. Vilket som är det riktigt kul med en halvblind pirat som trillar överbord. Humormässigt är Amy Mattsson klart min favorit.

Pippis äventyr lever upp till förväntningarna. Det är glatt och folkligt. Och även fullsatt.