Personligt och mångtydigt

För sju år sedan debuterade den då 29-åriga Åsa Lindberg Svensson från Sandared med en mycket lovande utställning på Galleri Bacchus i Borås. Hon hade då först blivit kemiingenjör på Teknis, utbildat sig till designer vid Textilhögskolan och dessutom hunnit med att studera måleri för Hans Gothlin på Ålgårdens konstskola och gå ut Hovedskous målarskola i Göteborg.

Efter det tog familj och arbetsliv över och först nu har hon sin andra separatutställning, denna gång i Konstrummet på Dalsjöfors bibliotek. Numera bor hon med familjen i Ulricehamn, i en gammal skola med stor ateljé och lyckas förhoppningsvis ge konsten större utrymme vid sidan av arbetet i fortsättningen.

För det är uppenbart att hon kommer igen med en ny lust till måleriet, i starkare, klarare färger och en friare, ibland nästan vårdslöst egensinnig penselföring – som om hon ville göra uppror mot sin egen tidigare lugna stil och dova färgskala. Men kvar finns, lyckligtvis, det där bara aningen märkbara lyftet från den reella återgivningen, en skevhet i perspektivet, en udda kombination av detaljer, som gör hennes måleri personligt och mångtydigt.

Speciellt roligt är det att hon tagit med två målningar från den förra utställningen så att man tydligt ser utvecklingen. De föreställer båda landskap som påminner om det isländska i sin storslagna ödslighet, men med en suggestiv, drömlik överton. Jag blir inte förvånad över att surrealisten Magritte är en av hennes favoritkonstnärer.

I de senaste verken har förutom färgen också människorna kommit in i bilden. Framför allt en målning av en kvinna stående i en dörröppning visar fram emot en lycklig sammansmältning av den gamla och den nya stilen: det drömska scenariot med trappan som tycks leda ut i ingenstans, färgernas mustiga klanger i varmrött mot djupaste svart.

Inger Landström