Perfekt för den trista bussresan

Ibland är det kul att läsa historier som är långt, långt ifrån ens egen vardag. Denise Rudbergs Åse är just en sådan roman. Den utspelar sig visserligen i Sverige och huvudkaraktären är en kvinna inte allt för långt ifrån min egen ålder, ändå känns Åse som en helt annan värld. Och just den här gången är det faktiskt positivt. Som så många gånger tidigare i underhållningslitteraturens genre utspelar sig Åse i den glamourösa världen (säg den roman inom genren som sker med påvra förtecken, jag har ännu inte funnit den) och ofta faller historierna av just den anledningen. Det blir lyx och glitter till parodins gräns, inte sällan utan förankring i något som i alla fall kan antas vara verkligt. Men det går förstås att berätta en sådan här historia med finess, och det gör Rudberg. Där till lägger hon humor vilket blir hennes vinnande kort.

 Karaktären Åse är till Stockholm inflyttat norska som tillsammans med sin syster driver en vansinnigt framgångsrik inredningsrörelse (bara det är humor för min del). Hon har ett komplicerat förhållande med en man (världsberömd dokumentärfilmare, naturligtvis) som egentligen gör henne vansinnig med sitt självcentrerade sätt. Genom en rad ovanliga omständigheter stöter hon samman med en slottsherre (vad annars?) och blir bjuden till hans gods för årets maskerad (priset för bästa utklädningsdress är en resa till Maldiverna, såklart). Under den tre dagar långa festen, som föregås av en jakt, blir allt som väntat än mer komplicerat. Någon flippar ur, någon är otrogen, någon blir kär, någon blir full. I förkortat version är det ungefär det som sker. I den utökade versionen är det slottshustrun som både flippar ut och är otrogen, slottsherren blir kär, liksom Åse själv. Berusade är de till och från allihopa. Lägg därtill några lustiga karaktärer såsom bland andra ett gammalt ligg som bara dyker upp, en syster som är hemligt gravid i femte månaden och en gaykompis med för en inredningsarkitekt alla stereotypa manér och du har en roman som håller ihop rätt så väl.

 Åse är som väntat en rakt berättat historia och som läsare ska man kanske inte ha allt för höga förväntningar på språkliga eller narrativa överraskningar. Det levererar inte heller Denise Rudberg. Istället får hon mig smått störd på ordvändningar som återkommer. Vissa ”målande” beskrivningar känns så interna att det sticker långt ut ifrån texten i övrigt. Det är ingen överdrift att påstå att texten tyngs och blir tjatig när så sker.

 Nu gör inte det här Åse mindre läsvärd i sig, bara något mer stökig att läsa. Det är fortfarande en skojig roman som ger läsaren tillfälle att försvinna bort en sekund från trista bussresor, regniga lunchraster och långa nätter. Och det är förmodligen just vad Denise Rudberg eftersträvat.

Therece Tilly