Olika bitar som passar ihop
Tre västkustkonstnärinnor, alla med Borås- eller Sjuhäradsanknytning, ställer nu ut på Rydals Museum.
Birgitta Jorlind Jonsson, Mölnlycke, är konstvetare och bildlärare vid Marks gymnasieskola men också medlem i Borås Konstgrafiska verkstad. Hon är även textilkonstnär men har också studerat grafik för Björn Bredström och Peder Josefsson, måleri för Laris Strunke och akvarell för Arne Isaksson och Jim Berggren.
Margareta Mannerverk växte upp i Borås och bodde här till 19-årsåldern, då hon började på Konstfack. Nu är hon bosatt på Hönö och är en internationell auktoritet ifråga om papperskonst, där hon studerat historisk och experimentell handpappersteknik i Europa, USA, Japan och Korea, med utställningar över hela världen.
Eva Olsson bor i Torslanda, Göteborg, har studerat experimentell grafik på Borås Konstgrafiska verkstad och måleri för Peter Backhaus samt är flitig deltagare i kurserna på Gerlesborg. Därutöver har också hon studerat konstvetenskap.
Idén till samarbete om en utställning föddes då de träffades på Kvarnbyns handpappersbruk i Mölndal, och namnet Puzzle är väl valt, vi möter de tre mer eller mindre huller om buller på väggarna och ute på golvet. Alla ger de prov på papperskonst, men i det fallet dominerar nestorn Margareta Mannervik med sina arbeten vitt i vitt och ett måleri vått i vått.
Hos dem alla tycker jag mig se en vidareutveckling av akvarellens överlagrade genomskinlighet.
Hos Mannervik möter vi fenomenet i hennes vackra sparsmakade teckning av rönnsumaken utanför ateljéfönstret på ett stort tvåsidigt gjutet pappersark, det ena rött, det andra ofärgat men med ett skimmer av den röda bakgrunden.
Birgitta Jorlind Jonsson frambringar en likartad kombination av lätthet och tyngd i sina akvarellerade monotypier, och hos Eva Olsson möter vi effekten förutom i arbetena på rostmanipulerat papper också i djärva färgglada akryler i lika ”omöjlig” färgkollision som på Arne Fallbergs minnesutsttällning.
Detta den senares glatt fabulerande måleri visar dock en säker kontrapunktik och formkänsla som går väl ihop med Birgitta Jorlind Jonssons märkligt vackra bilder av underjordiska befästningar (det blir spännande att se resultatet av hennes besök i Gestapo-högkvarterets tortyrkammare i Berlin). Margareta Mannervik slutligen gör underverk med släpljuset och strukturen i helvita pappersarbeten där en gräseffekt vunnits genom att, på blindtrycksvis, strå för strå lagts på eller där närmast John Cage-subtilitet skapats genom broderi med stoppnål under resan från Fjärran Östern. På något underligt sätt går alla tre väl ihop trots alla sina skillnader, och att försöka lägga detta puzzle är sannerligen spännande.
Rolf Haglund