Annons
Nyheter

Ökända Salaligan fascinerar ännu

På 1930-talet uppträdde mitt i det svenska folkhemmet ett fenomen, som annars brukar vara förbehållet den kriminella underhållningen: en seriemördare som inte bara gäckar polisen utan också fortsätter med sin hantering år efter år.
Nyheter • Publicerad 31 mars 2010
Foto: 

När affären klarades upp 1936 och detaljer om Salaligan blev kända, med den hemlighetsfulla inre cirkeln som centrum i en mystisk organisation, var den folkliga fascinationen given. För berättelser om Salaligan och dess inspiratör Sigvard Thurneman fanns alltid marknad.

Till intresset bidrog närvaron i tid och rum. Mördarna fanns ännu mitt ibland oss, Thurneman intagen på säkerhetspaviljongen på Säters sinnessjukhus och ännu på 40- och 50-talet betraktad som presumtivt farlig. Brottsmiljön var en vanlig svensk småstad och dess aktörer till synes vanligt folk: en elektriker, en målare, en radioreparatör, som lät sig rekryteras av den självlärde homeopaten Sigvard Nilsson, senare Thurneman.

Annons

Denne var expedit i en klädfirma, som förestods av hans alkoholiserade far. Hans person utmärktes av artighet på gräns till underdånighet. Med detta yttre hade Thurneman en naturlig förklädnad. Bakom fanns den känslokalle rånmördaren. Övertygelsen om det fysiska livets värdelöshet hämtade han ur österländsk mysticism, företrädd av en dansk dr Andersen. Också på Säter vidhöll Thurneman sin uppfattning att mord snarast var en välgärning, med vilken själen befriades ur sitt kroppsliga fängelse.

Ligans första mord drabbade en taxichaufför. Det följdes av fyra andra, begångna med skjutvapen eller i ett undantagsfall med giftig gas, som leddes från en bil in i huset hos en ensamstående kvinna. Bytet blev några kronor.

Salaligan antas ha kvar sin attraktionskraft på bokmarknaden att döma av den i dagarna utkomna Fallet Thurneman av Arne Sundelin. Det är en av dessa bokberättelser där fakta varvas med den poetiska friheten att fylla i luckor med fiktion. Genren kräver att fantasin hålls tyglad. Berättelsens öde beror på graden av sannolikhet, ett förhållande som Sundelin verkar vara väl medveten om.

Boken är koncentrerad på ligaledaren. Språkbegåvningen som gjorde honom till auktoritet på sanskrit var isolerad från personligheten i övrigt. Sin amoraliska hållning till människolivet och dess värde behöll han.

Ämnet har kvar sin fascination, även om jag inte tycker mig veta så mycket mer efter att ha vänt sista bladet.

Bengt Ingvar Ekman

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons