Mörkets hjärta i Brasilien

Under 1920- och 30-talen utvecklades den teoretiska fysiken snabbt och de ledande fysikerna var inte fler än att de kände varandra och hade koll på vad som pågick i de olika forskningsmiljöerna. Heisenberg och Schrödinger, Einstein och Bohr och några till gav världen en ny insikt om naturen, en världsbild av oerhörd skönhet och komplexitet, men också de teoretiska förutsättningarna för att med kärnvapen förinta livet på jorden, möjligen med undantag för djuphavsfisk och kackerlackor.

Vid samma tid i ett annat hörn av vetenskapen växte det fram en ny teoridriven människo- och kulturvetenskap, som ville lämna det sena 1800-talets rasistiska skallmätarantropologi bakom sig, och genom långvariga deltagande observationer visa hur kulturmönster och världsbilder gestaltade sig och fungerade hos de folk som den äldre antropologin betraktat som primitiva.

På den politiska nivån fick ju denna sitt mest fruktansvärda utlopp med den samtidigt framväxande nazismen. Socialantropologer som Boas, Benedict, Mead och Levi-Strauss reste ut, analyserade och teoretiserade.

Till Brasilien kom en ung forskare för att studera regnskogsindianer, hans osannolika namn var Buell Quain, hans far var en svenskättad alkoholiserad läkare och natten mellan den 2 och 3 augusti 1939 tog han sitt liv ensam i skogen genom att först under flera timmar skära sig i kroppen och sedan hänga sig i en trädgren. Han hängde över en pöl av blod och begravdes på platsen.

Berättaren i Bernardo Carvalhos roman Nio nätter är liksom Carvalho själv journalist och författare, genom en tillfällighet får han kännedom om Quains gåtfulla självmord och bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som låg bakom.

Man ska väl akta sig för att säga att en bok är spännande som en deckare i dessa dagar då deckargenren är kvalitativt ifrågasatt, men låt mig ändå säga att Nio nätter har en spänningsladdning som påminner en om att många av världens bästa böcker i grunden är romaner om brott.

Parallellt med efterforskningarna kring Quain följer man berättaren i en historia där han går tillbaka i sitt eget liv, som barn flyger han med sin far över regnskogarna, och denna pappa är en tankspridd pilot som kan ta fel på klockslag och nummer på landningsbana och dimpa ner mitt i en militär hemlighet och prompt arresteras.

Sammanhanget gör att man tänker på beskrivningarna av melanesiska cargokulter, där de vitas flygmaskiner av ivrigt tolkande antropologer skrevs in i rituella mönster.

Attacken mot World Trade Center väcker en debatt om kultur, kulturförståelse och kulturkunskap som visar en plötslig insikt om brist på insikt. Eller är det så att insikten om implicit tolkningsföreträde och orent legitimerande vetenskap funnits men som en tyst dimension i en politisk och vetenskaplig utveckling som krävt samförstånd om en västerländsk hegemoni?

Kan en sådan tystnad vara av samma art som tystnaden kring de rasistiska förbrytelserna i Afrika under kolonialismen, så som de låter sig anas, för att inte säga andas, i berättelsen om Kurtz, elfenbensjägaren, i Joseph Conrads Mörkrets hjärta?

Nio nätter är påverkad av Mörkrets hjärta, i viss mån en omdiktning, men en lysande sådan. Den handlar om frågor av bestående betydelse, hur kulturer förhåller sig varandra och vetenskapens ansvar för hur den kommer att tillämpas.

Christian Swalander