GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Litteraturens ontologiska väsen

Bok: Nonfiction
Författare: Anders Johansson
Förlag: Glänta
Nyheter • Publicerad 19 mars 2008

Under de första trettio sidorna nickar jag till tre gånger. Det här kommer inte att gå, tänker jag. Deleuze? zzz?zzz? liksom.

Boken jag läser heter Nonfiction och är skriven av redaktören, kritikern och litteraturvetaren Anders Johansson. Gilles Deleuze är den franske filosof han i första hand bygger sin analys på. Det är pratigt och svårgenomträngligt? franskt? mycket franskt. Sedan händer det något. Antingen är det med texten eller mig. Bitarna faller på plats. Helt plötsligt tycker jag mig förstå vad han är ute efter och dras med i virvlarna.

Anders Johansson har tidigare gett ut Avhandling i litteraturvetenskap: Adorno, Deleuze och litteraturen, samt Efter Adorno. Deleuze och Adorno är filosofer som de flesta finner tämligen svåra. På gränsen till obegripliga, menar många. Den intellektuella ribban ligger högt i Anders Johanssons värld, så också i Nonfiction.

Fast inte bara. Visst finns en närvaro av en (post-?)filosofisk diskurs som i första hand får sitt uttryck i dialogen med Deleuze, men också mycket annat. Pärlorna passar ofta inte ihop, de ligger inte direkt i rad, men de är åtminstone flera till antalet. I första hand tänker jag då på analysen av Ulf Lundells författarskap, varför det är rätt att hata USA, några lysande funderingar kring porr som litteraturgenre och varför recensenterna förbigår porrnovellen med en blasé gäspning. Förklaringen enligt Anders Johansson? Den ligger i att recensenterna inte kan tala högt om sin sexuella upphetsning om man samtidigt vill bli tagen på allvar som litteraturvetare. ”Men om man inte blir upphetsad av pornografi har man förmodligen missat poängen”, skriver Johansson. Fan tro’t, men kul är det.

Slutligen. Anders Johanssons essä, eller vad man nu skall kalla Nonfiction, spretar åt en massa håll: innehållsmässigt, tankemässigt och stilistiskt. Hans försök att finna/spegla/kritisera/förkasta litteraturens (icke-?)ontologiska väsen med hjälp av ett allt mer undflyende subjekt må vara ett omöjligt projekt i sig. Men det faktum att han hela tiden gör det under ett överinseende av en intellektuell medvetenhet gör att åtminstone jag faller för projektet. Här finns gott om partier som river revor i det ogenomträngliga.

Det sista kapitlet havererar dock. När jag läser det misslyckade försöket att skriva slarvigt somnar jag igen.

Mikael R Karlsson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.