Annons
Nyheter

Lite väl många skälvningar i Malaya

Att låta romaner utspelas mot bakgrunden av en värld i förvandling är inte något enastående nytt och spännande grepp, däremot beprövat och effektivt när huvudpersonernas liv får utvecklas och förändras i samklang med de historiska omvandlingarna.
Nyheter • Publicerad 28 mars 2011
Elin Boardys nya roman Mot ljuset är trots sin stillnade stil en fin läsupplevelse.
Elin Boardys nya roman Mot ljuset är trots sin stillnade stil en fin läsupplevelse.Foto: Magnus Persson

I sin förra roman som också var hennes debut, Allt som återstår, lät Elin Boardy ett kvinnoliv i Bohuslän utspelas i det begynnande 1900-tal där den traditionella fiskar- och bondekulturen snart skulle överflyglas av industrialiseringen och där det politiska förändringstrycket och de ekonomiska motsättningarna mellan länder och klasser snart skulle utmynna i ett världskrig med påföljande revolutioner och kriser.

Sin nya roman Mot ljuset låter Elin Boardy utspelas i den del av det sönderfallande engelska imperiet som då kallades Malaya och som nu heter Malaysia. Också nu är huvudpersonen en kvinna, men vi följer henne inte genom livet utan under några månader då hon vistas i det av uppror och befrielsekamp präglade Malaya, två år efter andra världskrigets slut. Elly reser dit tillsammans med sin yngre syster, nygift med en dansk läkare som ska praktisera i landet och en god vän till honom. De bor på hotell av klassiskt kolonialt snitt med susande fläktar, kalla drinkar och underdånig betjäning

Annons

Sällskapet besöker plantager och turistar i djungeln. Läget i landet blir alltmer hotfullt, en brutal plantageförman dödas, stämningen i boken förtätas medan den oundvikliga kärleksrelationen långsamt växer fram mellan Elly och läkarens ungdomsvän Niels, som är mystisk och spännande, han har varit med i motståndsrörelsen och hyser obekväma socialistiska åsikter som leder till konflikter med det kolonialt överklassiga umgänget på hotellet.

Så långt allt väl. Att kärlek stöter på förhinder får man räkna med i en roman, om paret ska reda ut saker och ting trots det vidunderliga hinder som uppstår blir ett spänningsmoment tillsammans med den tilltagande faran från det pågående upproret. Men Elin Boardys lite dröjande och ibland stillnande stil stör mig ibland, här finns en teknik för fastslående som känns överinformativ och konstruerad, retoriska stilfigurer för känslor eller konstateranden av det redan sagda som jag tycker kunde finnas mellan rader i stället för mellan meningar som för handlingen framåt.

Det händer också lite för ofta att folk i spända känslolägen inte orkar tala till punkt utan låter några framtvingade ord utmynna i det underförstådda eller att personerna skälver eller vibrerar i emotionellt laddade ögonblick. Här skulle man som läsare gärna sett att berättaren använt sin allseende blick och lånat ut sitt språk för att ge ord åt känslorna.

Elin Boardys förra roman var lovande. Det är Mot ljuset också. Med sin långsamma förtätning mot ett dramatiskt slut är den trots sina brister en fin läsupplevelse.

Christian Swalander

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons