Konsten att designa film

Magasinet Filmkonst nummer 113 har underrubrik Frozen Moments - om design i film. Sambandet finns i hög grad visar det sig och i detta nummer har man samarbetat med Röhsska museet. Tidskriften är denna gång tvåspråkig. Under den senaste filmfestivalen i Göteborg skedde ett samarbete med Filmvetenskapen vid Göteborgs universitet.

Man ställer bland annat frågan: hur medvetna är vid en filminspelning valen av objekt och formgivare? Vem har exempelvis gjort Ingrid Bergmans entréklänning i Bergmans Höstsonaten? Två lärda män har skrivit inledningskapitlet: fil dr Per Dahlström och fil dr Mats Björkin, intendent respektive lektor i filmvetenskap. Här framhålls faktorer man som publik sällan frågar om - det kan gälla kostymering, val av smycken, möbler eller färger. I Höstsonaten är klänningen Ingrid Bergman bär på sin födelsedagsafton ritad av finskan Vuokko Nurmesniemi och hon har här samstämt med handlingen modell, skärning, tyg och färg. Klänningen förstärker så moderns överlägsenhet inför dottern.

Accesoirer kan användas för att tids- och klassbestämma en rollfigur på ett sätt som undermedvetet styr våra impressioner. Detta sker alltså som en harmonisk följd genom sin blotta anblick och ger rollfiguren en antingen harmonisk eller synskärande kontrast. Många experter har bidragit till detta exklusiva nummer, där också fotona är av högsta klass, ofta tagna direkt ur respektive film.

Filmforskaren Boel Ulfsdotter gör en strålande analys av William Wylers How to steal a million (Att stjäla en miljon), där hon ur designperspektivet visar hur viktiga begreppen film och design är både för tidsföljden och personbeskrivningen. Audrey Hepburn och Peter O¥Toole gör de två huvudrollerna i denna film och Ulfsdotter drar fram paralleller med Grace Kelly i Att fånga en tjuv. Parentetiskt hade jag gärna också velat höra hennes åsikter om Kellys kläder i Hitchcocks Rear window (Fönstret åt gården), där mycket borde funnits att hämta.

Fina bidrag till detta fina nummer har även Marit Kapla, Göteborgsfestivalens konstnärliga ledare, stått för. Hon analyserar utifrån uppdraget sina känslor inför Ridley Scotts Thelma och Louise, med en feministisk, om än lätt sådan, syn på företeelsen kvinnans frigörelse. Här är det kvinnor som håller i pistolen, som rattar cabrioleten och dikterar villkoren, medan männen reducerats till just ingenting – utom när de senare uppträder som bufflar. Jag kan mycket väl förstå Kaplas känslor!

Ted Hesselbom avslutar numret med en beskrivning över hur han uppfattade första gången han såg en naken man på film. Museichefen för Röhsska såg 1980 Paul Schraders American Gigolo och tog alls icke skada till sin själ, men han jämför intrycken på ett påfallande humoristiskt sätt (om så avsett eller ej), jämfört med sin reaktion vid Breakfast at Tiffany’s, där ju Hepburn har en parallellroll!

Ett påfallande kvalitetsnummer av tidskriften Filmkonst är detta!

Roland Johanson