Klyschigt om äktenskapets våndor

BT:s recensent imponerades inte av Apelgren och Mannheimers äktenskapsshow.

Nyheter • Publicerad 11 oktober 2010

Komikerna Anna Mannheimer och Peter Apelgren har varit ett äkta par i tio år.

I sin nya föreställning Gift - Ett livsfarligt ämne tar de sig an äktenskapets alla mödor och kval.

Paret skämtar kring ämnen som: sex, barn, bråk, djur och allt som hör till definitionen av ett traditionellt äktenskap. Mellan raderna kan man ana lite av det där smågnabbet som uppstår när man har delat både det ena och det andra under många års tid.

Men Mannheimer/Apelgren har ändå lyckats skapa en föreställning som inte är särskilt intern. Trots att vi redan i början får flera detaljbeskrivningar kring hela det yviga släktträdet: med biologiska barn, adoptivbarn och till och med husdjur.

Gift - ett livsfarligt ämne bygger mycket på generaliseringar och fördomar. Mannheimer/Apelgren har skickligt ringat in sin målgrupp och riktar sig stenhårt och uteslutande till gifta par i medelåldern. Det handlar också till en stor del om manligt och kvinnligt.

Mannheimer skämtar om feminism, våndas över det nyupptäckta gäddhänget och vänder sig i sitt tilltal oftast till kvinnorna i publiken.

Apelgren kontrar med att kvinnor springer ganska fult och radar upp sex punkter på vad man inte bör säga till en kvinna (i detta fallet Anna Mannheimer) innan man idkar samlag. Vilket man kan anta ska få männen i publiken att vrida sig av skratt.

Men riktigt så roligt blir det aldrig. Det är helt omöjligt när en så stor del av materialet baseras på förlegade och uråldriga stereotyper.

Förvånansvärt nog verkar det ändå gå hem hos de flesta i publiken. Kanske kan det bero på att igenkänningsfaktorn är hög.

Paret Mannheimer och Apelgren är också varandras motsatser och har valt att leka med just de kontrasterna.

Apelgren är den ofokuserade, tramsiga och gränslösa som inte drar sig för att imitera både Mikael Persbrandt och Liv Ullman.

Mannheimer är mer fokuserad, ordentlig och återhållsam. Hon är också en viktig motvikt till sin äkta hälft och bidrar med ett djup som i övrigt skulle gå förlorat.

I övrigt rusar föreställningen på i ett livsfarligt tempo, och det äkta paret hinner bara skrapa lite på ytan innan det är dags att raskt gå vidare till nästa ämne.

Idén är det synnerligen inget fel på.

Däremot så brister det en hel del i genomförandet.

Det här hade kunnat bli så mycket bättre.

Vedrana Sivac

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.