Annons
Nyheter

Ingvarsson ur eget perspektiv

Skövde konsthall:
JARL INGVARSSON
Till den 30 mars
Nyheter • Publicerad 23 februari 2008

Borås konstmuseums stora Jarl Ingvarsson-utställning för sex år sedan var en retrospektiv med verk inlånade från institutioner och privatpersoner över hela landet. På Skövde konsthall kan man nu se en på sitt sätt väl så intressant exposé över Jarl Ingvarssons konst, tillbakablickande även den – men ur konstnärens eget perspektiv.

Hela den stora utställningshallen liksom alla angränsande mindre rum fylls av trettiotalet målningar, de flesta i stort format. Trots att hängningen inte är kronologisk kan man klart urskilja olika tidsperioder, men också hur vissa centrala motiv och teman återkommer.

Annons

Kanske blir detta extra tydligt eftersom allt hämtats ur Jarl Ingvarssons egen samling, en del nu för första gången visat offentligt. Självfallet är det speciellt intressant att se vad han själv har plockat undan och sparat under årens lopp.

Till exempel den han kallar Min första målning, gjord 1979. Den avslöjar hans tidiga stora intresse för serieteckningar och ger nyckeln till det nästan pedagogiskt tydliga tecknandet som ofta överraskar mitt uppe i Ingvarssons eruptiva färgsmockor. Det är seriernas effektiva åtbördsspråk han använder, detaljerat och åskådligt.

Den stora salen rymmer de mest dramatiska svängningarna, från det rena tecknandet till det tidiga expressiva figurmåleriet, där färgerna fortfarande är dämpade. Här återfinns de vardagens trivialiteter som han ofta återkommer till, uppdragna i format och betydelse: raden av radioapparater i Etervågor från 1989, tvättstället i Ljummet vatten, gjord tio år senare.

Den storslaget dramatiska Karmel skulle kunna vara en undergångsvision byggd på den apokalyptiska framtidstro som missionärsbarnet Jarl Ingvarsson enligt sin egen berättelse växte upp med: eftersom Jesus snart skulle komma tillbaka var det ingen idé att planera någonting. Ångest eller frid var de olika alternativen att bemöta detta med, och i hans måleri återfinns båda, inte så sällan åtskruvade med en drastisk humor som drar ner visionerna till vardagen – eller tvärtom.

Självironin flödar i Självporträtt på pall, där en mycket liten konstnär sitter bredvid ett enormt verk som han tycks ha förlorat kontrollen över. I den stillsamt slagkraftiga målningen Rike utan land syns ett pompöst diktatorsporträtt infällt i en ring som pryder en girigt utsträckt hand.

Till de allra senaste verken hör Katedralen i Lugos från 2006, en serie på sju målningar med titlar från den katolska mässan. De har ett tungt anslag, med en dominerande svärta som skiljer ut dem från allt annat, något som markeras genom att de hänger för sig själva uppe på balkongen.

Placeringen gör också att de uppfattas snarare som ett mellanspel än en tendens: i bottenvåningens yttre galleri möter man åter koloristen Ingvarsson, fullkomligt i sitt esse i en rad färgsprakande målningar, lika förbryllande som fascinerande i sin oslagbara kombination av enkelhet och mystik.

Inger Landström

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons