Annons
Nyheter

I huvudet på en fåfäng, osäker man

Snygg man, cirka 30 år, lever i ett sönderfallande äktenskap. Snygg man träffar ny – mycket ung, mycket vacker, mycket förstående – kvinna i smyg. Snygg man våndas och funderar på om han ska stanna hos sin fru eller gå.
Nyheter • Publicerad 10 april 2008

Mer än så är det inte egentligen, så de yttre omständigheterna i den franske författaren Nicolas Fargues roman kan ju verka oerhört banala, som i lättglömd Hollywoodfilm sent en kväll på TV3.

Men så enkelt är det inte.

Annons

Nicolas Fargues lyckas skriva fram ett svårt sidvändarsug hos läsaren. Huvudpersonen är verklig och trovärdig, osäker och självsäker om vartannat, bedragare och själv bedragen. Rösten i Jag var bakom dig påminner överraskande mycket om antihjälten Holden Caulfields i den amerikanska ungdomsklassikern Räddaren i nöden. Huvudpersonen har samma svart humoristiska talspråk när han berättar om den livskris han befinner sig i.

Men här har vi en vuxen Holden, en man som måste tänka på det som har varit och inte bara på framtiden.

Huvudpersonen och hans familj, frun Alexandrine och två barn, bor tillsammans i lilla Tanambo på Madagaskar. Äktenskapet är olyckligt. Alexandrine hunsar sin man, och han är en riktig dörrmatta. Båda har bedragit varandra när berättelsen tar sin början, fast i Alexandrines fall handlade det mest om hämnd eftersom mannen var först.

Titeln Jag var bakom dig syftar på en lapp som huvudpersonen får av en vacker ung tjej – Alice, uttalat A-lii-tche som i Italien – genom servitören på en restaurang. På lappen finns också tjejens mobilnummer och han har ju inte alls tänkt ringa men, ja, ni fattar.

Berättelsen om den unga älskarinnan är egentligen minst intressant. I det förhållandet finns ingen svärta och inga komplikationer, utom den att mannen är gift förstås.

Storyn om det gifta paret är mer fascinerande. Det är svårt för läsaren att förstå varför paret överhuvudtaget stannat hos varandra så länge.

Kanske bara för att de är vana vid varandra, kanske på grund av att de trots allt älskar varandra på ett destruktivt, svartsjukt och ganska besatt vis.

Jag funderar också på det faktum att de faktiskt är småbarnsföräldrar. Men barnen tar ingen plats alls i romanen, allt handlar bara om kärleksrelationen. Orealistiskt möjligen, men fängslande.

Mest gillar jag egentligen sidospåren i Jag var bakom dig, allt det där som faller utanför den egentliga huvudintrigen.

Bara en sådan här sak: Paret bor på Madagaskar, men romanen handlar inte alls om Madagaskar (även om det faktum att Alexandrine är svart och mannen en vit fransman diskuteras som en komplikation). Jag gillar också mannens långa och engagerade utläggning om hur mycket bättre italienare är på allt än fransmän, vilken säkert har retat en del franska läsare svårt.

Annons

Och att huvudpersonen är så fåfäng och vill så förtvivlat gärna vara till lags – en så bra skildring av manlig fåfänga och osäkerhet har jag inte läst någon gång förut. µ

Lena Kvist

Bok: Jag var bakom dig

Författare: Nicolas Fargues

Översättning: Maria Björkman

Förlag: Elisabeth Grate bokförlag

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons