Hemma i livet

†recension. Michael Ondaatje, flerfaldigt prisbelönad för sitt författarskap, uppmärksammades internationellt med sin sedermera filmatiserade roman Den engelske patienten. Den skildrar bland annat fyra separata liv, en struktur som återkommer i hans idag utgivna Divisadero. Annas bok. Här rör det sig emellertid om fler människor, livsöden som sammanflätas, åtskiljs, återförenas?

Anna, halvsystern Claire och den föräldralöse Coop växer upp tillsammans på en gård i Kalifornien. Harmonin i deras tillvaro slås plötsligt sönder då Annas far ertappar henne och Coop som älskande. Den traumatiska upplevelsen, som framför allt drabbar Anna, splittrar på ett ögonblick familjen, var och en söker sig ett slags nytt liv. Claire får arbete på ett advokatkontor, Coop blir professionell pokerspelare medan den intellektuella Anna kommer att ägna sig åt forskning om den franske författaren Lucien Segura.

Det svarta minnet från ungdomen trängs tillbaka av Anna, som nu säger sig vara en annan, någon med ny identitet. Men när hon bosätter sig i en fransk liten by i samma hus där Lucien Segura slutade sina dagar, då finner hon småningom en sorts livsförsoning tack vare kärleken till Rafael, vars väsen tycks format av en intim gemenskap med det genuina livet, bortom civilisationens konventioner.

Ondaatje för in ett flertal andra personer i romanen, var och en med sin fascinerande historia. För många av dem gäller strävan att låt säga erövra hemkänslan i livet. Det gäller inte minst Lucien Segura som Anna tycker sig finna vara en parallell till hennes eget öde genom hans uppbrott från ett isolerande författarskap och ett sterilt äktenskap. I stället vill han nå insikten om en djupare verklighet, mångbottnad och hemlighetsfull.

Just sådant skildrar Ondaatje, det myckna hemlighetsfulla i tillvaron och hos människan. Hennes ansikten är många och hennes liv styrs av både närvarande och förflutet. När Ondaatje så tar sig an sina personer, sker det med ett finstämt inkännande i deras själsliv, en inre dramatik som växlar med en yttre. Här växer också ett levande landskap, befintligt dels för sin egen skull, dels som ackompanjemang till skeendet. Slutligen må nämnas den poesi som ryms i Ondaatjes språk och som i rikt mått skimrar i sådana scener, där avsikten är att skapa en stark symbolisk mättnad.

Bo W Jonsson