Annons
Nyheter

Gulag med moral och gott humör

Bok: Giftlaboratoriet
Författare: Arkadij Vaksberg
Översättning: Bengt Samuelson
Förlag: Norstedts
Nyheter • Publicerad 14 april 2008

Männen i de vita rockarna fick vetenskaplig status, höga officersgrader och de mest prestigefyllda ordensutmärkelser som kvitto på sina insatser som forskare. Sist och slutligen var detta glitter värdelöst. De blev sina egna offer. Flera var oförmögna till arbete redan i tidig medelålder, andra tog till flaskan, några begick självmord. Bara ett och annat hårdhudat undantag lyckades fortsätta med ett påklistrat leende.

Miljön kunde ha varit tyskt 30- 40-tal. I det här fallet rör vi oss emellertid i ryskt 20-tal och decennier framöver ända in i vår egen tid, den som sammanfaller med Vladimir Putins. Den form av statsterrorism, som introducerades efter ryska revolutionen, lever och frodas också i postkommunismens era. Det är ett huvudspår i den ryskfödde juristen och författaren Arkadij Vaksbergs senaste bok, i dag i svensk översättning under titeln Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin – 90 år av politiska mord.

Annons

Vaksberg har tagit på sig uppgiften att genom fokusering på personer och företeelser i det kommunistiska tyranniet placera det på dess rättmätiga plats vid sidan av nazismen som en av 1900-talets mardrömmar. De två ideologierna beskrivs på sina håll som icke jämförbara – mot nazismens beundran av styrkan och övermänniskan står kommunismens humana människosyn, ett politiskt hyckleri som utmynnat i ”den pandemi av terror som världen lever under i dag”.

Detta är ett återkommande tema hos Vaksberg. I Giftlaboratoriet styrker han det med att berätta om det groteska gangsternäste i harmonisk samverkan mellan säkerhetstjänsten och Kreml, som experimenterade fram nya, ständigt mer sofistikerade och svåridentifierade gifter. I händerna på KGB, liksom dess föregångare och efterföljare, användes de med infernalisk precision till att likvidera maktens fiender inom och utom Sovjetunionen.

Spindlarna i nätet, från Lenin och framöver, såg varje antydan till fritänkeri som ett hot mot systemet och därmed det politiska mordet både som en rättighet och en plikt. Också minste underhuggare kan bli irriterande som en mygga i sovrummet. En sådan gör man av med. Brottet blir en konsekvens av ideologin. I den organiserade massvältens Ukraina dog de självägande småbönderna som flugor, en åtgärd på vägen mot proletariatets diktatur.

Just detta dåd ligger utanför ramen för Vaksbergs berättelse med dess koncentration på dödsfabrikerna och användandet av deras produkter. Han kan inte i lika hög grad som i exempelvis biografierna över Andrej Vysjinskij och Aleksandra Kollontaj dokumentera allt sitt material men redovisar hederligt gränserna mellan fakta och antaganden. Längre än så går det förmodligen inte att komma i gränszonerna kring storskalig kriminalitet. 1990-talets töväder i de gamla sovjetiska arkiven har under Putins presidentår ersatts av nygammal frost.

I detta klimat måste krönikören arbeta. Vaksberg gör det med sedvanlig blandning av moraliskt upprört sanningssökande och gott humör. Det senare är hans bästa skydd mot beskyllningar för att ha hamnat bland rättshaveristerna. Likafullt störs man av att han ett par gånger tar sig in i slutna rum med koden ”ingen rök utan eld” – aldrig så många och entydiga rykten skapar inget bevis, det finns rök utan eld. Och redovisning av just kommunismens brott kräver som bekant vattentät dokumentation.

Till det icke helt klarlagda – också påpekat i Vaksbergs varudeklaration – hör synkroniseringen mellan Raoul Wallenbergs slutliga öde och den sovjetiske toppagenten Boris Rybkins. Den senare arbetade i Budapest samtidigt med Wallenberg och var tydligen informerad om de sovjetiska planerna att gripa svensken, intressant mindre som diplomat än som medlem av det inflytelserika huset Wallenberg. Rybkin omkom i en trafikolycka – enligt teorin ett raffinerat mord – ungefär samtidigt med att Wallenberg berövades livet den 17 juli 1947 i Lubjankas giftlaboratorium.

Som dödsorsak angavs hjärtsvikt. Det var standard när laboratoriet var inblandat.

Bengt Ingvar Ekman

Bok: Giftlaboratoriet

Författare: Arkadij Vaksberg

Översättning: Bengt Samuelson

Förlag: Norstedts

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons