Grease rena fyrverkeripjäsen

Neuroser saknades under detta rosa decennium, men inte brylkräm - ett ganska kinky afrodisiakum.

Den stränga polariseringen mellan könen ger energi åt dramat. Berättandet är sällsynt effektivt. Dessutom tycks det som i förstone ser ut som stereotyper och ytlighet, i själva verket handla om grundläggande mänskliga behov.

Bättre val än detta publikvinnande kraftpaket kunde knappast Kultkompaniet gjort, som inledning på sin satsning på musikaler. Uppsättningen är överraskande vital.

Delvis förklaras det av att många av sångerna fortfarande förmår att hävda sig som hitlåtar, trots att det gått drygt 35 år sedan de skrevs. Och den inspirerade ensemblen har god hand med det välbekanta stoffet.

Boråsarna Mattias Jonasson och Linn Skoglund bär upp sina huvudroller väl, som den tuffe Danny Zukos och den vackra Sandy Olsson. Dock utan att utmana uttolkare som John Travolta och Peter Jöback, eller Olivia Newton-John och Pernilla Wahlgren.

Detta var inte tänkt som kritik, mer som en påminnelse om på vilken nivå förväntningarna bör ligga. Mer särpräglat artisteri står i så fall Ann-Sofie Othèn och Fanny Wallmo för. Den förstnämnda med sin sångröst och den sistnämnda med sin sprudlande scennärvaro och allsidiga talang i största allmänhet, inte minst vad gäller komik.

Eftersom det är svårt att hitta några svaga punkter hos ensemblen växer uppsättningen till en triumf för det samtrimmade kollektivet. Därmed till en seger för Emma Engkvists och Anton Häggbloms regi.

Ofta är det dansen som tilldrar sig ett särskilt intresse, i nummer som spritter av entusiasm och uttrycksvilja. En eloge till koreografen Kersti André. Hon har en osviklig förmåga att disponera det begränsade utrymmet på scenen. Stundtals vibrerar varje kubikmeter av ångande spänst och muskelkraft.

Kultkompaniet skulle säkert kunna fylla väsentligt större lokaler med sin “Grease”. Fördelen med Sagateatern är den täta och varma atmosfär som byggs upp, en härlig närhet mellan publik och aktörer.

Skira och nästan poetiska scener växlar fint med massiva urladdningar i grupp. Uppsättningen arbetar sig upp till att bli rena fyrverkeripjäsen, en riktig rökare.

Peter Grönborg