Ett algeriskt livsöde
Så sker i Yasmina Khadras roman Vad dagen är natten skyldig, hans tredje roman på svenska. Vad han beskriver är en fars leende vid åsynen av sin veteåkers fullmogna ymnighet. Det är 1930-tal någonstans på den utarmade algeriska landsbygden; den som överraskas av faderns sällsynta glädje är sonen Younes, romanens arabiska jag. Stunden av lycka visar sig också bedräglig, inom kort hamnar familjen i en plågsam misär.
Yasmina Khadra, född 1955, är algerisk arab numera bosatt i Frankrike. Hans dopnamn är egentligen Mohammed Moulessehoul, en identitet han kamouflerat med ett kvinnonamn. Pseudonymen antog han dels på grund av rädsla för den algeriska militärens censur – han var tidigare officer i algeriska armén – , dels som en sympatisk åtbörd av respekt för kvinnokönet.
Khadras berättande är genomgående fyllt av en både yttre och inre dramatik, där poetiska naturskildringar ställs mot naturalistiska scener av ond bråd död, den primitiva råheten kontrasteras mot kravet på en självutgivande kärlek, uppsluppen livsglädje kolliderar med passiviserande melankoli eller där den besuttna franska kolonialmakten markerar klassklyftan gentemot den mestadels obildade och utfattiga arabiska befolkningen.
Allt reflekteras ur Younes perspektiv, från och med dagen då han som tioåring upplever sin fars leende fram till sin ålderdom i nutid. Khadra låter oss följa hans omtumlande barndom, då hans familj tvingas flytta till Oran och inhyses i fattigkvarterens obeskrivliga elände. Här styr överlevnadsinstinkten som sätter alla moraliska skrupler ur spel. Men skild från männens värld av djuriskt våld finns kvinnornas gemenskap vid gårdsbrunnen, där omsorg om varandra är en självklarhet och där ett och annat skabröst yttrande orsakar rodnande kinder. Nog är det så att Khadra här låter ana sin syn på inrotade könsfördomar.
I mängden av romanens människor är fadern en av de mest minnesvärda. Khadra skapar ett lysande porträtt av en man, vars stolthet och nedärvda hedersbegrepp driver honom mot undergången och vars uppflammande lidelser Khadra låter ta sig starka fysiska uttryck.
Denna mångfasetterade roman framhäver två närstående teman som de mest väsentliga, nämligen vänskapen och kärleken och de komplikationer som Jonas – den västerländska varianten av arabiska Younes – därmed drabbas av.
Då Jonas adopteras av sin farbror, en välsituerad apotekare, sätts han i fransk skola. Här blir tre franska pojkar hans vänner för livet. Liksom adoptivfaderns lyckliga äktenskap med en fransyska tycks Khadra låta pojkarnas vänskap framstå som en sinnebild för tron på en människovärdig samvaro utan hänsyn till ras eller ursprung.
Det mest spektakulära inslaget i romanen är ändå kärleken mellan Jonas och fransk-algeriska Émilie, en kärlek med svidande sår i sitt följe. Ty trots att de är djupt förälskade i varandra besvaras Émilies kärleksförklaringar av Jonas spelade avståndstagande. Hon är ju ovetande om ett löfte han avgivit i det förflutna, en lojalitet som omintetgör deras kärlek. Längre fram i tiden inser han sitt misstag: att kasta bort kärleken är en illgärning.
Än mer svärtas Jonas liv av det utbrytande algeriska frihetskrigets barbari, bland annat då han har vänner på båda sidor. Att vara en gränsöverskridare har många gånger sitt pris i detta att ingenstans vara hemma.
Bo W Jonsson
