En stjärna tändes i Borås

Debuten Långa nätter kom förra året och seglade ganska obemärkt förbi, trots den radiovänliga Lars Winnerbäck-duetten Som jag hade dig förut.

Nysläppta skivan Säg ingenting till mig har dock lyckats fått mer uppmärksamhet. Precis som debuten är Säg ingenting till mig det som Melissa Horn själv kallar för en ”Du och jag-skiva”.

En skiva där personliga och självbiografiska texter står i fokus. Det handlar om relationer, känslor och allt det där man aldrig fick sagt tills det var alldeles för sent.

Många har liknat henne vid den stora förebilden Lars Winnerbäck.

Kanske är det lätt att dra den slutsatsen på grund av de melankoliska texterna eller det faktum att även hon sjunger på svenska.

Själv tycker jag att hon låter mer som Säkerts! lillasyster.

Men kanske ska vi vara försiktiga med att kategorisera. För det känns ändå som att Melissa Horn har lyckats hitta sin egen nisch.

Omedvetet har hon tonsatt samtiden för en hel generation som gömmer sig bakom ettor och nollor istället för att mötas någonstans i mitten.

Det är ju som bekant alltid lättast att vara efterklok.

Vi som är 20- någonting vet precis hur det är.

Vi är många i afton på Sagateatern där inte en enda stol gapar tom. Fullsatt.

Med ett svepande vemod inleder hon med akustiska Jag ska sakna dig imorgon.

Det krävs styrka att inleda en konsert till de blåa tonerna som ramar in isolationen efter ett uppbrott. Och den liksom vacklande känslan av otillräcklighet som oftast följer med på köpet.

Speciellt när textraderna går i stil med Jag är inte över dig än.

Nog måste man ha ett hjärta av sten för att inte bli berörd av sådan fullkomlig uppriktighet.

Melissa Horn har den unika förmågan att väcka stora känslor med små medel. I Lät du komma henne nämre ställer hon frågor som de flesta av oss har funderat över, men som oftast har varit helt omöjliga att ställa till våra respektive.

Lät du henne komma närmre?

Är det möjligt att älska någon som har älskat någon förut?

I ett iskallt land som Sverige är det svårt att bli berörd.

Det är lätt att bli blaserad när musikbranschen matar oss med Elin Kling-makeovers, snygga scenmoves och schlagerskandaler.

Glansiga ytor, med gapande tomma innehåll.

Melissa Horn har likt en envis maskros tvingat upp sig ur den jämngråa asfalten och visat att det finns något annat.

Att det ibland inte behövs mer än en gitarr och en uppriktig känsla.

För här har vi en riktig stjärna.

En stjärna som definitivt inte kommer att slockna när julsäsongen väl tar slut.

I går kväll såg vi den stjärnan tändas för första gången i Borås.

Men absolut inte den sista.