En sorts trance med tolv toner
Ungefär så tycks också Anders Dahl tänka. Han är född 1972, ljudkonstnär, skolad i datorkonst, bor på småbruk i Lysekil och producerar sig på långa rader av små skivbolag.
I serien om 15 Rows (rader om de tolv tonerna i slumpvis ordning) spelar de elva musikerna sin rad utan synkronisering med nån annan, ibland med föreskrifter som ”glid och böj” eller ”kort, distinkt och skarpt”, att följa helt frivilligt, i längd från en till nio minuter. Totalt kaos? Nej, tanken är att varje lyssnare ändå upplever nåt slags ordning. Och vi gjorde det, för min egen del i en känsla av maximal frihet, natur och avspändhet. Den där vackraste musiken var inte långt borta.
Alla tänkbara skönklingande ljudkällor utnyttjades. Björn Nilsson blåste i ett batteri tomflaskor, som efter ett murarlag som firat lunch. Henrik Olssons bord fylldes av en hel glasservis stämd med vatten med det subtilaste gnissel som resultat. Anna Lindahl spelade också leksakspiano. Själv satt jag i nästan två timmars trance, gränslösare och just vackrare än det mesta jag har upplevt sen mina första 50-talsmöten med tolvtonen.
Rolf Haglund
Konsert: Ny Musik, Caroli Församlingshem
Anders Dahl: Rows 1–15 för elva musiker (uruppförande)
Med Anna Lindal, violin, Björn Nilsson, piano, Henrik Olsson, glas, samt (på band) Christer Bothén, basklarinett, Erik Carlsson, slagverk, Anders Dahl, elektronik, Magnus Granberg, altsax, Matilda Nordenström, flöjter, Emma Nordlund, cello, Henrik Olsson, slagverk, Petter Wästberg, bas (alla med mycket fler ljudkällor).